Unga män i grupp verkar ha ett stort behov av hävda sig, att visa vem som är alfahannen. Var för sig kan de här männen vara riktiga svärmorsdrömmar, lugna, stabila och verka fullt normala.
Men i grupp händer någonting. Helt plötsligt börjar dessa ynglingar prata med mer bas i rösten än tidigare. I grupp försämras tydligen hörseln också då de måste skrika högt åt varandra för att höras. Det välvårdade språket de behärskade så elegant byts mot gruffande, svordomar och könsord. Med knuffar och grymtande visar dessa unga män sin kärlek till varandra. Den tidigare eftertänksamme som alltid tänker på konsekvenserna, glömmer nu sin egna vishet och kastar sig ner för en åtta meters hög ramp med en skev skateboard efter att ha halsat en genomskinlig plastdunk med tvivelaktigt innehåll. Killen som tidigare på dagen drack apelsinsaft och åt finska pinnar med sin mormor, bevisar nu sin manlighet genom att skrika ut sin sexlust till den kvinnliga vakten på krogen. Den blyge som aldrig vågar öppna munnen i offentliga sammanhang sjunger och ropar ramsor tillsammans den övrige gruppen på fotbollsmatcherna.
Behovet att hävda sin manlighet kommer genom evolutionen hävdade min make när vi diskuterade detta ämne. Att mannen för sin överlevnad behövde visa sig starkast för att vinna den kvinna som bäst passade för att föda hans avkomma. Den som var modigast, lät högst och visade upp sin stolta mandom, han vann!
Då vi har lite olika åsikter om det här med evolutionen, konstaterade jag att ja, det kanske är så att mannen är från apan och sakta har utvecklats under miljoners år men i vissa avseenden har stannat kvar i grottmannens vanor.
Kvinnan, hon är i alla fall en skapelse från Gud!
(läses med en liten bit humor, och i åtanke att detta är grovt generaliserat)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar