torsdag, oktober 31, 2013

frisk(?)is och svettis

Jag vet knappt var jag ska börja, men jag kan bara inte hålla tyst, måste få berätta, kanske kan jag rädda någon!
Det här är min historia...

Maken och jag bestämde oss för att ta ett pass på Friskis&Svettis för att förbränna några överflödiga kalorier. När vi kollade tider som passade oss hittade vi "station medel" det lät spännande och vi bokade in oss. 

Glada i hågen cyklade vi iväg. När jag blippade in mig stod det att jag inte är bokad, konstigt, var så säker på att jag hade bokat in mig ordentligt. Såg att det fanns platser kvar så jag bokade igen. Samma sak hände när maken blippade in sig, märkligt. Redan där borde vi ha anat oråd, det var som i de där skräckfilmerna när lamporna blinkar VARNING VARNING men huvudpersonerna ändå går in trots att alla tittare vet att något hemskt kommer hända.

Salen låg längst ner i källaren, ett kalt rum med stora speglar överallt. Tre hurtiga ledare i röda tajta byxor var redo för att leda oss genom en timme. 

Passet började med uppvärmning, de tre ledarna med de röda tajta byxorna började med dansliknande steg, höften svängde och armar lyftes. Förskräckt försökte jag följa med så gott jag kunde trots brist på koordination. Alla andra i salen hade uppenbarligen varit med förr för de följde rörelserna felfritt. Sneglade på maken och såg att han hade samma problem som jag, det var så skönt att ha honom där och vi skrattade lite åt det komiska i situationen, men sen skrattade vi inte mer. 

Varje station var en minut och det var bara några sekunder mellan passen och för oss som var ovana blev det lite tumultartat när man ligger på golvet och svettas och försöker komma underfund med hur man ska göra, för att sen, när musiken byts, kasta sig upp och rusa iväg till nästa station, greppa tag i ett redskap och klura ut hur man ska göra. Det var hysteri och ingen vila. 

Efter stationerna var det ett motionspass och det var nu det riktigt otäcka började. Dansstegen från uppvärmningen återupptogs och nya svåra rörelser lades till. De tre ledarna med de röda tajta byxorna var i sitt esse, de svettades och hoppade, de svängde med armarna och de sprang och sparkade med benen, Ständigt leende...
Leendet var otäckast av allt, det tog aldrig slut och jag undrade hur de kunde vara så glada. Såklart har jag hört talas om endorfiner men detta var inte normalt. Jag var rädd på riktigt!
Musiken blev intensivare och överläppen blev mindre och mindre, till slut såg man bara stora vita tänder i en jämn rad under deras näsor. 

För att förklara för er vad vi har varit med om ikväll kan jag likna det vid en sektmöte. Hysteriska leenden, hög pulserande musik och ett tjugotal följare. Jag vill inte tala illa om Livets ord men jag hade nästan väntat mig att se Ulf Ekman dansa in. Händer lyftes upp mot taket, svettiga kroppar!! och så dessa leende, det tog aldrig slut, det bara fortsatte och fortsatte... 
Precis som i andra sekter så följde vi bara efter, vi sa inte ifrån, vi vågade inte. Under ett kort ögonblick av klarsynthet såg jag dörren ut men jag ville inte lämna maken där, man har ju hört hur hårt anhöriga till frivilliga avhoppare straffas. 

Halv åtta öppnades dörrarna och vi släpptes äntligen ut. Jag och maken tog tre trappsteg i taget för att snabbt öka avståndet mellan oss och de leende ledarna med de röda tajta byxorna.
















måndag, oktober 28, 2013

Maken ska på julbord i jul med jobbet, det brukar bjudas på mat och underhållning. I år ska de visst till Sörmland och när han berättade det fick jag en av mina bättre idéer. 
Varför inte ta en lokalartist, en karaoke-stjärna som dessutom kan köra stand-up som finsk städkärring? Det är nämligen så att min underbara kusin T inte bor så långt bort från platsen där de ska hålla till. 
Maken såg inte så övertygad först så jag jag tänkte att det nog hade med priset att göra, ja menar hon kör ju en full show all-in, glitter och glamour, sång och underhållning och förutom den finska städkärringen verkar hon även ha ett till alter ego som Hollywoodfru, oslagbart!
Jag sa att eftersom jag är släkt med denna multi-stjärna så skulle företaget nog kunna få ett bra pris. Han såg fortfarande inte helt övertygad ut så jag drog till att hon nog skulle ställa upp gratis så länge hon hade fri tillgång till mikrofon och baren.
Snabbt berättade maken att underhållningen visst redan är fixad och klar.

Jaha, va synd...

lördag, oktober 26, 2013

Högskoleprov

Det tog mig exakt 25 minuter att trampa till universitetet där högskoleprovet skulle göras. Kan vara bra att veta för framtida mål.
Dock var ryggen plaskblöt av svett.
Köpte kaffe, var i god tid och hittade provsalen.  Nu skulle det nog gå bra.
Vi skulle börja med verbala delen och jag satt och smålog, här skulle samlas poäng.
Jag vet inte vilket Sverige de som gör frågorna till högskoleprovet bor i men de talar tydligen inte samma språk som jag.  Bara blunda och krysssa på måfå.
Hämtar mig nu med kaffe och en fet chokladboll,  fy! Jag som hade laddat väskan med nyttiga nötter och banan.
Snart dags för delprov 2

fredag, oktober 25, 2013

Presenter att suga på länge

Jag ÄLSKAR att få presenter men det får man knappt säga högt (det är väl därför jag gömmer mig bakom bloggen) , man ska agera vuxet på sin födelsedag och säga 
-nej, nej jag behöver inget, jag är bara glad om du kommer på kaffe, jag behöver inte firas.
Likadant till jul
-det viktigaste är att köpa julklappar till barnen, vi vuxna behöver inget, nej, nej tänk inte på oss.

Men innerst inne så tycker jag om presenter och överraskningar, ju

Jag fyllde år i juni och fick en present som varar fortfarande, en prenumeration på Icakuriren. I Love Icakuriren och jag står för det. Jag brukade alltid lusläsa de senaste numren hemma hos svärmor, men nu har jag tidningen själv, varje fredag dimper den ner i brevlådan som en förlängd födelsedags present.

När jag och maken hade dejtat två månader så var jag hemma hos honom på min födelsedag. Jag hade och har egentligen fortfarande en sån där konstig antigrej mot mina egna födelsedagar. Jag vill inte att folk ska känna sig tvingade att fira mig, så jag berättade inte att jag fyllde år. Han fick reda på det ändå när en kompis ringde och sjöng för mig. 

Så hur går det här ihop?
Mitt vuxna jag vill inte bli firad eller kräva presenter bara för att jag fyller år.
Men... jag gillar att baka tårtor, bjuda på kaffe och få vackert inslagna paket.

Suck, KVINNA!!!! Sluta vara så komplicerad, jag förstår dig inte!


Nåväl var skulle jag komma med detta blogginlägg, känns som jag spårat ur som vanligt.
Jo, presenter som varar länge.
Har dels en rykande färskt Icakuriren som väntar på att bli läst, idag ska jag läsa om vem Peter Jöback själv tycker att han är och så har de gjort ett test på brödrostar.

Ikväll ska jag dessutom få min present från maken!!! "a tribute to Eva Cassidy" på Örebro Konserthus, det ska bli riktigt roligt! Tur jag har en kulturell make, va tråkigt jag skulle ha det annars.


Berättar mer om kvällen i en senare blogg. Undrar om jag blir bjuden på vin också, eller kommer vi agera vuxet och säga saker som att det är en dag imorgon också, och tänk på att det är högskoleprov på lördag eller; vi har en skvätt vin hemma i kylskåpet, vi dricker det hemma i soffan istället?






hälsosam träning?

Igår besökte jag Friskis&Svettis på Öster för första gången, och det är alltid lite otäckt med nya platser.

Bara att hitta IN i byggnaden var lite svårt, och jag cyklade runt byggnaden på måfå.
Väl inne kände jag mig fånig som stod och småspanade för att hitta omklädningsrummet, blev så glad när jag hittade skylten att jag höll på att gå in till herrarna.

Omklädningsrummet var enormt och jag smög omkring en bra stund bland alla gropiga rumpor innan jag hittade till toaletten.
Jag stuvade in mina kläder och väskor i ett skåp men såg att det inte fanns något lås. Tog ut alla saker igen och la in i skåpet bredvid, den hade ett lika konstigt lås och det tog mig en stund att förstå att man var tvungen att stänga luckan för att kunna sätta dit hänglåset, pinsamt.

Smög förbi gymmet där karlarna stod och på rad och visade mig sina muskler, ja jag antar att de gjorde det, jag tittade inte, hade fullt upp att hitta till indoor walkning rummet. Satte mig på en tygklädd pall utanför och funderade på om jag hade kommit rätt, en hurtig kvinna klädd i rött öppnade dörren och jag tassade in. Alla pratade med varandra och började ställa in sina maskiner, jag petade också på min maskin, men jag visste inte vad som skulle ställas in så jag låtsades en stund medan jag panikslaget inväntade min kompis som skulle möta mig där. När hon väl tittade in blev jag överlycklig,  jag vinkade och ropade, men hon pratade i mobilen så hon gick ut igen. Jag stod kvar, hängde över maskinen med ett fånigt leende flera minuter innan hon kom in igen.

Passet var fruktansvärt svettigt, jag torkade mig frenetiskt med handduken, sen tappade jag den på golvet. Jag vågade inte hoppa ner och hämta den för instruktören hade blicken på mig hela tiden med sitt ständigt hurtiga leende. Så jag låtsades att jag inte svettades resten  av passet.
Under vissa övningar skulle man släppa handtaget och bara hålla balansen ändå. Det är svårt för personer som saknar balansgenen och flera gånger grepp jag tag i handtaget i ren panik när jag höll på ramla av. Instruktören tittade rakt på mig när hon informerade hela gruppen att om man känner att man tappar balansen så gäller det bara att spänna magen och hålla balansen med armarna. Jag kanske ska berätta att jag har lite problem med koordinationen också, så när jag koncentrerade mig på att röra armarna rätt och spänna magen var det svårt att röra benen samtidigt. Men det där kanske jag kan lära mig med tiden?

På kvällen fick jag massage och blev insmord med voltaren av maken, det gjorde ont när jag andades.
Tur det är helg, nu behöver jag inte träna på flera dagar! Jag har lärt mig att det är viktigt med vila när man ska träna sig i form.





torsdag, oktober 24, 2013

indoor walkning

Igår var jag och maken på spinning. Vi har avbokat så många pass att vi var oroliga att Friskis&Svettis snart skulle anmäla oss för oseriöst medlemskap.

Ska snart iväg på indoor walking, det gäller att träna massor när man väl har börjat. Jag vet knappt vad det är, jag tror man står på en crosstrainer, någon sa att man inte får hålla i sig utan man ska hålla balansen. Jag har ingen balans, på riktigt! Jag har inte den genen. Jag har stora svårigheter när jag ska ta på mig skorna eller bara stå stilla med raka ben.
Jag ta bild på skadorna och lägger ut senare.

fortsättning följer



Bröst, magar och klänningar

24 oktober, två månader kvar till jul och i morse provade jag min julklänning. Den är köpt på rea för över ett år sedan. Den är fin, men den sitter konstigt över magen. Det är en sån där modell som framhäver magen, undrar varför det görs såna modeller? De flesta kvinnor jag känner brukar vilja framhäva bröst eller rumpa, kanske snygga höften men sällan magen.


Jag provade även min röda vulgoklänning jag haft haft under två år på olika jultillställningar. Den framhäver brösten och sitter snyggt över höften och den har skrynklor som trollar bort magen.

Den ser inte vulgo ut längre, den ser patetisk ut.
Den har blivit längre, höften har ramlat ner, skrynklorna på magen ger intryck av MER mage istället för att trolla bort. Och Brösten... ja jag vet att de är någonstans där under, men det var svårt att hitta dem i morgonljuset.

Om någon har storlek L och är intresserad av en röd vulgoklänning att ha på sig när tomten kommer så hör av er, den hänger bara i garderoben och hånar mig.

Foto 1
julen 2011, bild på vulgoklänning när jag fortfarande hade bröst















Foto 2: idag, oktober 2013, samma klänning, bröstborttagaren

tisdag, oktober 22, 2013

en åsa


Är jag på väg mot rätt håll?

Innerst inne vet jag att detta inte är det jag helst av allt vill.
Men man kan ju inte få allt
Man kanske får nöja sig med det som är ganska bra?

Drömmar kanske är just det, drömmar
Verkligheten det vi ska sträva efter?

Jag märker symptomen.
Symptomen som visar att jag inte mår bra.
Och jag tror jag vet vad det är...
mitt mål är inte längre min dröm

Jag känner så ofta att jag gör vad som förväntas av mig
Det är ett bra liv
Jag utbildar mig, jag tar ansvar
försöker anpassa mig till det normala livet

men om man inte är normal då?

Jag vill inte anpassa mig efter världen
jag vill förändra världen
den ska anpassa sig efter mig

det har aldrig funnits "en åsa" innan jag kom till världen
och det kommer aldrig komma någon mer heller
Varför skapades vi unika om vi ändå bara är kopior av varandra?

jag har ingen lust att vara normal
jag vill vara en åsa






en kärleksförklaring till den som alltid funnit där





Du är en doft som kittlar min själ

Du är varm och du är god

Aldrig har du svikit
Du har alltid funnits där för mig


Genom livets glädje och svårigheter har jag alltid haft dig

Svart, ljusbrun eller söt
men alltid densamma 

Älskade kaffe
tack för att du finns!








söndag, oktober 20, 2013

Hemlös

Idag på stan såg jag en man. Han var mager och hade en grå stickad långkofta. Han gick snabbt och ryckigt och sällskapades av en en riktigt ruggig blandras jycke utan koppel. 

Jag tänkte att den mannen är säkert hemlös och jycken är nog hans enda vän. Spann vidare i mina tankegångar, att trots att hunden inte var kopplad så lät nog polisen det passera eftersom en av poliserna hade ett hjärta av guld som tänkte att om man tar hunden ifrån honom så tar man bort det sista av livsglädjen hos den stackars hemlösa mannen.
Jag funderade vidare på hur det skulle gå om någonting hände med hunden,  eller tvärtom. Om någonting hände med mannen,  var skulle den ruggiga jycken ta vägen då?

Tankarna var många och jag hade hela mannens liv i mitt huvud och hjärta när min käre make kom ut från McDonald's med en varsin kopp kaffe. 
Jag började berätta om det tragiska för maken när jag får syn på mannen igen.  Jag pekar ut honom för min make som förstör allt och säger att den mannen inte såg ett dugg hemlös ut!

fredag, oktober 18, 2013

tänk om...

tänk om...

...man fick ta en paus från smuliga brödrostar och 
odören från tomma mjölkpaket som ej blivit ordentligt ursköljda

...udda strumpor i tusentals inte längre existerade

...ångesten över allt man borde ha presterat under en 
dag ( plugga, jobba, laga mat, träna, andas ) kunde lätta



...man fick skolka från livet, bara en liten kort minut



torsdag, oktober 17, 2013

ABC plan

Jag har en plan, egentligen.
Men är min plan det jag helst av allt i hela världen vill uppnå?
Kanske inte.

Min plan känns som en riktigt bra plan B.
Plan B är att bli klar med komvux, komma in på socionomprogrammet
och jobba som skolkurator eller liknande.

Plan B är en bra plan, en hyfsat realistisk sådan också,
även om det vissa dagar känns tufft och omöjligt.

Plan A har aldrig känts realistisk.
men plan A har funnit i mitt huvud och framför allt i mitt hjärta sen jag var liten...



Om jag inte lyckas med plan B behöver jag en plan C, men en sådan har jag inte ännu...
en plan C känns som ett sådant misslyckande att jag inte ens vill planera för den.

Plan C finns inte i min värld!

Så vad ska jag göra?

Vad kan jag göra?