måndag, december 30, 2013

en måndag

Idag fyllde maken ett år klokare, vi firade i dagarna två och han fick många finfina presenter, bland annat en bok jag är lite spekulant på att läsa; "Tiggarflickan" av Alice Munro årets nobelvinnare i litteratur.

Vi tog oss ner på staden för några korta ärenden, men en måndag efter jul och direkt innan nyår och dessutom mellandagsrea är inte den bästa dagen för stadsbesök såvida man inte älskar att trängas och känna hur kroppsvärmen från hundratals stressade Örebroare fyller lokalerna. Först skulle vi till banken och sätta in lite kontanter, den idén var vi inte ensamma om. Som sagt, vardag innan nyår, paniken att vissa sedlar inte kommer vara giltiga efter nyåret samt, skulle jag gissa, julklappspengar som ska sättas in på sparkonton. Det finns en enda automat (i hela Örebro) för sådana ärenden och kön var lång skulle man kunna säga.

När vi väl kom ut var jag yr i huvudet och mådde illa. Efter ett par affärer till styrde vi stegen mot systembolaget för att köpa bubbel till morgondagens tolvslag, inte heller där var vi ensamma. När kön börjar utanför affären tycker i alla fall jag att det är några för många. Maken tyckte vi skulle ta bilen till det andra systembolaget, jag är glad att vi inte gjorde det efter att ha läst  artikeln i allehanda. Vi trängde in oss i fyrans buss och åkte hem bara för att upptäcka att all mjölk var slut. Andas in, andas ut!


Nu är magen mätt av tårta och i vardagsrummet spelar maken playstation move med sin yngsta dotter, jag tänkte kanske ansluta, verkar vara ett bra sätt att förbränna julkalorierna om jag inte ska stanna kvar i källaren och prova på skivstången han också fick i present...
som sagt, många bra presenter ;)









söndag, december 29, 2013

Ljuset!


Vi lever i en värld där media speglar att precis allt är mörkt och att alla människor är fyllda med ondska. Det är inte sant!
Mörkret Är stort, men Ljuset är så otroligt mycket större!

Jag skulle önska att alla mina bloggläsare gör en lista! Den behöver inte nödvändigtvis skrivas ner här, om ni inte vill såklart. Den behöver inte ens skrivas ner på papper, i ditt huvud går lika bra, men gör en lista!

"Det här är jag tacksam för" ska vara rubriken. Det kan vara vännerna eller hunden, det kan vara varmvattnet i duschen, att du har en bra bok att läsa eller din nya tandborste. Du kan vara tacksam för att du är frisk eller att du har en granne som skottar åt dig. Vad det än är så skriv ner det. Kanske blir din lista lång, kanske kommer du bara på en enda sak.

Din lista visar att det finns minst en sak i denna värld som du är tacksam för. Listorna vi gör, på papper eller i våra hjärtan, det är det som är ljuset, det är de sakerna vi ska lägga vårt fokus på, inte mörkret som media målar upp.





Åsa´s "det här är jag tacksam för" lista:
Min lista kan göras längre än vad som är läsvänligt så jag väljer det jag är mest tacksam för;
min underbara familj och släkt och vännerna. Tack att ni finns, bara vetskapen om att jag vet att ni existerar gör att jag vill fortsätta leva!








tisdag, december 17, 2013

Frysa

Ja, jag vet att man ska tänka på miljön och ur en ekonomiskt vinkel och det gör jag, därför kommer inte detta blogginlägg ge någonting, bara några rader av vanligt heligt nerike-gnäll, det är upp till er om ni vill fortsätta läsa

Varför ska man behöva frysa, inomhus? Vi har kommit otroligt långt i utvecklingen och att man fortfarande behöver frysa inomhus är obegripligt. När jag är inne vill jag kunna gå barfota och ha t-shirt på mig. När jag är ute kan jag gå med på att klä mig efter väder. 

Om jag sitter still måste jag ha flera lager filtar på mig, händer och fötter är iskalla och igår när jag kröp ner bredvid maken frågade han om jag var död. Om ens fru är så kall att man funderar på huruvida hon är död eller ej så kanske man kan medge att det är lite kallt? Nej, lösningen är tydligen tofflor. 

Undrar om det ens är bra att frysa så mycket, man spänner ryggen och all energi går åt att hålla en varm. Jag skulle kunna tänka mig en temperatur på runt 25-26 grader, det vore perfekt. Tänk att kunna gå barfota, tänk att kunna sitta i soffan utan att behöva slåss om filtarna. 

Ja, detta inlägg ger mig ingenting som jag skrev i början. Om man höjer värmen till en behaglig Åsa-temperatur kommer det kosta både i plånboken och på miljön vilket jag kan hålla med om att det vore en dum idé. Dessutom blir jag misstrodd här hemma när jag berättar om isbjörnarna som knaprar i väggarna. 





söndag, december 15, 2013

ingen rubrik

Om jag inte har ett konkret mål med deadline så tappar jag fokus direkt, jag vet inte riktigt vad som händer med mig, det susar i huvudet och jag lallar omkring.

Jag måste veta exakt vad det är som ska göras och vilka tidsramar jag har att hålla mig inom. Sen så behöver jag ganska fria händer i mitt arbete. Inte för fritt, då blir det för flummigt, lagom som är ett utnött ord i vårt land, lagom är bäst.

Jag klarar inte av stress då låser sig allt, men blir jag för ostressad och ingen skyndar på mig blir verkligen ingenting gjort. Ibland kan man fundera hur jag är konstruerad. 

Det är så lätt att tappa fokus och koncentration, när man tappar det tappar man intresset och målet glöms bort. Utan mål mår man dåligt och rätt var det är så är man deprimerad utan att veta varför.

Människa!!! Kvinna är ditt namn! 


torsdag, december 12, 2013

Champagne och jul

Igår kväll blev det Champagne (för oss vuxna) och cider till barnen, man måste ta vara på tillfällena här i livet och fira. Jag måste verkligen säga att jag älskar champagne, så sjukt gott. Tur man inte har råd att dricka det för ofta.

Idag är det några sista inlämningar i skolan, annars är det ganska lugnt. Snart är det JULLOV!  

Förutom att trycka i mig julmat och umgås så ska jag skriva skriva skriva!!!! Däremellan ska jag läsa massor roliga böcker. MYS!

puss på er mina läsare och var nu riktigt snälla, mindre än två veckor till jul. Tomten ser ALLT!







onsdag, december 11, 2013

En seger!

Hjärtat dunkar och andningen är snabb. Mitt slit har lönat sig.
Jag kom in på Socionomprogrammet!
Nu vet jag vad jag ska göra de närmaste tre och ett halvt åren, jag ska slita mitt hår och gråta blod och ha ångest inför varje tenta.

Jag är verkligen riktigt riktigt glad just nu. Ni som redan känner mig kan nog förstå min glädje, för er andra ska jag dra en bakgrundshistoria hur man kan bli så glad av att komma in på universitetet. I svenska 3 fick jag en uppgift att skriva om min lärstil, jag tänkte ni kunde få läsa en bit av den:


"När jag gick i grundskolan så funderade jag ofta på om det var något fel på mig. Varför lärde sig alla andra så fort, hur kunde ta till sig informationen så enkelt? Läraren stod framme vid tavlan, hen pratade om politik, matematik, geografi eller grammatik. Ibland skrev hen något på tavlan, jag skrev av, särskilt när det stod vilken sida man kunde hitta informationen i boken. 

Ingenting läraren sa var begripligt för mig, jag uppfattade vissa meningar, vissa ord. Helt plötsligt kunde läraren slänga ut en fråga till klassen, och minst femton par händer flög upp i luften. Jag stirrade med häpnad på dem.
Många gånger tyckte lärarna att det var roligt att ställa frågan till de som aldrig räckte upp handen, oftast till mig. Jag hade verkligen ingen aning om vad varken svaret eller frågan var och när jag svarade möttes jag ofta av skratt som gjorde ont, både från klasskamrater och lärare. 

Jag tog hem boken, läste den, strök under, kom ihåg vissa saker läraren hade sagt, kollade anteckningarna, jämförde och diskuterade med mina föräldrar, först då förstod jag. När jag sedan kom till skolan med min nya kunskap föll den platt, det där var ju gammalt, inget vi behövde idag. På lektionen hade läraren gått vidare med nästa kapitel och än en gång satt jag tyst på lektionen och funderade över vad alla gjorde.

Slutbetygen blev usla och skoltröttheten var enorm. Lärare och klasskompisar envisades ändå med att jag var tvungen att gå gymnasiet, det fanns inget annat alternativ. Eftersom betygen inte räckte till så blev det första året ett IV-program med grundläggande basämnen. Det var under den tiden jag äntligen fick tid att lära mig vad procent egentligen var, det var också där jag för första gången fick höra en lärare säga att jag var bra. Det slutade ändå med ett gymnasieavhopp efter endast ett år på det efterlängtade Medieprogrammet, och jag lovade mig själv att aldrig studera igen

Jag var arton år och fri!

I efterhand har jag förstått att det inte var min intelligens det var fel på, det var den enkelspåriga undervisningen som inte passade mig.

Jag behöver förkunskaper för att kunna ta till mig ett nytt ämne. Under komvuxtiden har jag insett att det är när jag läst på i förväg som jag bäst kan hänga med i diskussionerna under lektionerna..."


Jag vet att det finns många som är som jag, som inte tycker att det är så lätt att lära sig nya saker. Man jämför sig med andra och självförtroendet åker ner i tårna. Det är väldigt lätt att man ger upp, det är ingen idé tänker man. 

Först när jag var 32 år hade jag  fått tillbaks så pass mycket självförtroende att jag vågade mig på att söka upp en studievägledare och berätta att jag ville studera på Socionomprogrammet. För att komma in krävdes det tre terminer på komvux och läsa in behörighet och så krävdes det att jag skulle göra högskoleprovet. 

Jag gjorde TRE högskoleprov, för varje prov fick jag mer poäng och till slut kom jag upp till 0,9, det är ungefär medel, så jag påstår inte att jag tyckte det var lätt. Alla ämnen var svåra, men jag tog mig genom dem på något sätt. Min blogg är full av plugg-ångestinlägg. 

Men matte 2 var det som nästan gjorde att jag gav upp, efter två prov på rad som misslyckades totalt reste jag mig från min plats och gick gråtande därifrån. Som tur var så är komvux i Örebro underbart, jag fick förlängd termin med suveräna lärare som såg till att jag kom i mål även där. 



Så, idag kom detta besked!
Kära bloggläsare, jag kommer slita mig flintskallig, jag kommer kugga på tentor, jag kommer gråta och skrika och ni kommer få läsa om detta i tre och halvt år, hoppas ni står ut.




Framtiden

I eftermiddag vet jag förhoppningsvis hur den närmaste framtiden ser ut... jag skriver mer sen, då vet jag mer om hur mina tankar går. Just nu sitter allt i magen, ingen ordning på nånting.





tisdag, december 10, 2013

Att välja hatet

Att välja att hata! Hata det som är annorlunda, hata det vi inte förstår eller hata de som hatar. Det blir en ond mörk cirkel som snart kommer vara mycket svår att ta sig ur. Vi måste göra något nu.

De flesta normalkorkade människor som jag tycker att livet går ut på att ha roligt, få må bra och veta att ens nära och kära har det bra. Många av oss har också en önskan om att se ett samhälle som utvecklas och förbättras, eller hur?

Jag förstår inte varför man under sitt korta liv här på jorden ägnar så mycket tid åt att hata. Man lägger ner tid på att kränka människor, förbjuda det som är "annorlunda" och sprida sitt hat. Vad är det som händer i människorna, är det rädsla? Hur kan vi tillåta oss själva att mata oss med sånt här? Du sprider inte bara skräck och obehag i din närhet, du förgör dig själv. Anna Skipper säger att "du är vad du äter", det är sant. Det du matar din själ och tankar med sprider sig i dig, det blir en del av dig för att slutligen ta över. Vill du det, vill du vara en människa som är så full av hat att det inte längre finns plats för kärlek?

Ta vara på din korta tid här på jorden. Krama om dina nära, låt kärleken vinna. Kom ihåg, det är inte "de" som är annorlunda.

Vi alla är annorlunda, vi är unika, och det är något bra!


bildadress




måndag, december 09, 2013

Måndag morgon

Måndag morgon!

Sov länge...
hann inte läsa morgontidningen, åt frukost stående!

Grävde fram cykeln, började knackade loss is. Tog för lång tid. Fick snilleblixt och drog in cykeln i hallen och drog igång hårfönen. Trampade iväg, bromsarna funkade inte. Grannen flyttade sig som väl var. Fick vända. Maken fixade. 

Blev omkörd av pensionärer hela vägen till jobbet. Att alla måste ha så bråttom? Bakdäcket levde sitt eget liv, jag lät det hållas. Jag tackade Gud när jag kom fram att jag inte hade kvaddat eller blivit överkörd av racer-pensionärerna.

Väl framme på jobbet upptäckte jag att nycklarna var kvar hemma! Vågade inte lämna cykeln olåst utan släpade in den så den fick stå och droppa av sig i entrén, tur man känner städerskan ;)

Kaffepausen var sådär. Kaffet var ljummet och mjölken hade inte bara gått ut, den hade krupit iväg. Rasten blev mindre njutningsfullt än vanligt. 


Nu är jag hemma, har fått mig en kopp varmt kaffe med fräsch mjölk och kollar på min ansökan. Nervös! Snart får jag nog veta. 








fredag, december 06, 2013

snö och förträngande av att jag borde plugga

Förtränger att jag borde plugga, som vanligt. Jag gör det sen...

Jag sitter och skriver en julnovell, det verkar bli en julrysare, det visste jag inte ens själv när jag började skriva, men helt plötsligt fick en av karaktärerna små egenheter som visade mig att denne inte var den jag trodde från början. Så nu har det petats och ändrats, undrar hur den ska sluta?

Jag fick ett roligt telefonsamtal förut, men jag håller på det lite till. Spänningen är oooolidlig, eller inte. Äh, jag tycker det är spännande åtminstone, det är väl huvudsaken?

Måste erkänna att det inbokade passet på Friskis&Svettis på Öster (cirka 25 minuter cykelväg när det inte är halt och storm) känns något avlägset, den är ännu inte avbokad men det lutar mer och mer åt det när jag tittar ut. Dödslängtan är inte stor hos mig.

Hunden ligger bredvid och sparkar på soffan, hon har nog en rolig dröm igen. Hon kanske jagar grannkatterna? Har jag berättat om dem? Ska skriva ett helt inlägg nån gång om bara grannkatterna, de är underbara.


Nu blir det kaffe och källaren där jag har min lilla vrå... älskar mitt liv!  (ska plugga, snart...)






p.s. ett tips på en blogg ni borde följa, min kusin Tarja skriver om livstankar och annat, det är en blogg blandat av mycket humor och allvar. Hennes senaste inlägg om skolvärlden (hon är lärare) är värd att läsa. Här är länken