måndag, mars 31, 2014

Balans

Ordet balans:
Det är viktigt att man har balans i livet. Ett exempel.  Idag åt jag sallad till lunch. Därför måste jag balansera upp det nyttiga med lite glass till eftermiddagskaffet.
Har DU balans i Ditt liv?

steg för steg

Dag för tredje och avslutande momentet för denna kurs och termin. Gör schema för de två sista månaderna, det blir intensivt. Jag har dessutom en mysig omtenta att se fram emot.

Jag vet inte exakt hur jag ska göra för att ta mig genom detta, men jag får lösa det på något vis.

I helgen som var sken solen och gav mig hopp om livet, vi har fått en timme extra ljus på kvällen och våren ligger framför oss...

Jag tar mina myrsteg, men det går framåt... Ibland ramlar jag, ibland står jag stilla... det händer till och med att jag vänder mig om och tänker; var det bättre förr, skulle jag ha tagit en annan väg? Jag väljer att inte fastna med blicken bakåt för länge, för den vägen kan jag ändå aldrig gå igen.

Mina delmål är små och rimliga, de tar mig framåt. Men de stora drömmarna finns alltid med mig, de som skulle kännas ouppnåeliga om jag uttalade dem högt. En dag kommer jag komma dit, en dag kommer drömmarna slå in. Jag måste tro det, annars blir jag sittandes här vid vägkanten




söndag, mars 30, 2014

Ni vet den där känslan när man känner att man är på precis rätt plats. Det är så konstigt att den känslan kommer på de mest underliga ställen.

Hemma får jag aldrig riktigt den känslan. Undrar om det är någon speciell fengsui (säkert felstavat) som saknas där? Det känns bra men aldrig den där riktigt sköna känslan.

Sitter på jobbet nu, ska städa. Det är tomt på elever och personal. Utanför de stora fönstrena skyndar folk förbi i vårvärmen. Exakt här där jag sitter känns allt bara så bra. Känslan kan ej beskrivas men det känns som att vara hemma!

Jag har en skruvad teori om att eftersom det här jobbet på Plusgymnasiet var det som först drog mig till Örebro så är det jobbet som ÄR Örebro för mig. Det här var min fasta punkt,  och under perioder var jag mer på jobbet än hemma.

I min första lägenhet hann jag inte bo så länge innan jag flyttade in till P och trots lång tjänstledighet så har jobbet alltid funnits kvar. Ynka tjugo procent städ har jag åttagit mig och det inte ens i samma byggnad som jag en gång började.  Ändå så är det här jag är totalt avslappnad...

Nu får det vara slutfilosoferat för idag, dags att göra nytta för lönen...

#söndagsfilosoferande

måndag, mars 24, 2014

living in a FYRKANT

Är det bara jag?

Finns det fler som bara vill pausa livet och lämna den lilla fyrkanten som vi kallar vårt liv, se vad som finns utanför?

Bara åka väg, utan mål, utan tanke. Bara försvinna?

Det måste finnas något mer...



Anpassa dig!

Ta ansvar!

Smält in!

Agera normalt!


Jag är så trött, så rastlös att jag bara vill skrika! Men det går inte, för vad skulle då grannarna tänka?

Så styrd av samhällets normer, utbilda dig, skaffa dig ett jobb, gör rätt för dig, för livet handlar bara om att kunna försörja sig så man kan överleva! Men jag vill inte överleva, jag vill LEVA!


Spara, planera, ta ansvar...



Varför finns det inga överraskningar kvar här i livet..?





Nu ska jag avsluta detta blogginlägg, jag behöver bajsa hunden, laga mat, jobba, plugga... 



















onsdag, mars 19, 2014

Vägskäl

Små val görs var dag, snooza eller gå upp direkt är ofta det första valet man gör. Vilka jeans passar dagens rumpa, ska jag cykla eller ta bussen? Pasta eller GI-vänligt?

Efter en blick i livets backspegel syns tydligt vägskälen där valen var större än bara färgen på en handväska. Där det faktiskt gjorde skillnad att gå vänster istället för förväntade höger.

Mitt huvud är ofta fullt och rörigt, tusen tankar och miljoner känslor samsas på liten yta, men jag har inga problem att se de avgörande och viktiga vägskälen och konsekvenserna av dem. Jag har följt spåren och de är tydliga. Vissa val har gjort ordentligt riktigt skitont, för mig och för andra. Vissa val var nödvändiga för själens överlevnad, andra gjordes utan eftertanke.

Ibland fantiserar jag om tidsresor och få ändra på de ögonblick som fortfarande smärtar, men hur skulle min verklighet te sig då? Vilka konsekvenser skulle ett annat håll vid vägskälet gett?

Sitter med en hund på fötterna, morgonfilen är i magen och lilla A har lämnats vid bussen. Skolarbete med klasskompisar väntar och kaffetarmen börjar göra sig påmind. Kysste maken adjö tidigt i morse och nu sitter jag alltså här. Filosoferande över vägskälen som lett mig hit...




torsdag, mars 06, 2014

loggar ut

Jag är helt säker på att jag minns rätt. Innan jag hade Facebook, Instagram, Twitter och bloggen, ja innan jag ens ägde en dator så hade jag vänner... Inte såna där vänner som omnämns i en siffra bredvid en profilbild på mig, utan vänner som ringde, som kom över och drack kaffe, som fanns på riktigt.

Det finns många fördelar med de sociala medierna; som att man kan hitta vänner från förr, hålla koll på vännerna som flytt landet, hitta nya vänner o.s.v...

Nackdelarna är att man lurar sig själv. Det är en låtsasvärld, och man är så fast i den att man inte lever i den riktiga världen.  Överallt man är så ser man människor i stora grupper, sida vid sida, ibland rör deras kroppar varandra, men det finns ingen social kontakt mellan dem. Med lätt böjda nackar, små lurar i öronen, ett litet leende på deras läppar lever de i en annan verklighet.

jag säger dem, men jag är likadan själv...

När jag bakar, dricker vin eller när jag får in en rolig kaffedrink eller liknande så åker kameramobilen fram, klicka, redigera, dela.

När solen skiner, när hunden busar, när jag skrattar åt något roligt på TV vill jag dela denna underbara känsla...

...jag delar den i min låtsasvärld!



Funderar på att logga ut mig från denna värld, prova om den riktiga världen finns kvar, om någon finns kvar i den?


så jag tar en paus nu...













onsdag, mars 05, 2014

#blogg100 dag 5

Vi blev klara med ett grupparbete tidigare än beräknat, solen började precis skina och jag känner hur vårkänslorna hoppar i min kropp...


delar en sommarlista med er på spotify som jag nu tänkte lyssna sönder...







tisdag, mars 04, 2014

#Blogg100 dag 4

Vi cyklister lever ett farligt liv. Varje dag riskerar vi våra liv i Örebros stadstrakfik.

Det gäller att hålla alla sinnen på spänn. Hålla koll på bilarna är och inte cykla mot rött är de enkla bitarna. Det är värre med gångarna som kastar sig framför cykeln och sen när man ligger över styret efter en tvärbroms får en sur blick.

Cyklisterna som tror de är ensamma på vägen är inte heller att leka med,  de skapar sina egna regler och de ska först!  De pressar sig före en vid rödljuset, cyklar sen så sakta att de knappt har styrfart. När man sen ska trampa om eländena vinglar de ut mitt i vägen. Ringklockan hör de inte för de har lurar i öronen och de är mästare på att cykla och smsa samtidigt, tror de!

// *surkärringen*

måndag, mars 03, 2014

#blogg100 dag 3, del:2, fika-vecka!

imorgon är det fettis-dagen, då ska det frossas i semlor. Förra året (tror jag det var) hittade jag ett recept på några sjukt goda semlor. Kolla in det här
Inte alls svåra att baka och så blev de supergoda!

Det blir troligtvis inget bakande imorgon, men hörde att kåren ska dela ut gratis-semlor på skolan, jag ska göra mitt yttersta för att hänga på låset, gratis är gott!

En ny lite rolig fika-dag som uppmärksammats på bland annat Facebook är Punschrullens (dammsugaren) dag som inträffar fredag den 7e. Måhända att den ännu inte är en officiell dag, men nog behöver svenska folket ännu en fika-dag? Sprid gärna det glada budskapet vidare, gå med i gruppen på Facebook här, eller öka på de få följarna på Twitter här.

Tror det snart är dags att pressa på sig löparbyxorna om jag ska fixa allt fikande. Så ha en go fikavecka mina läsare, och glöm inte kaffet





#blogg100 dag 3


Var är ni på väg? 

Tänk att sätta sig bakom en ratt, och bara åka

utan mål

lämna mil efter mil bakom sig


körkort..?


trött... kanske sova
hungrig, kanske äta...


stannar nog hemma


idag






söndag, mars 02, 2014

#blogg100 dag 2, presentation av en Åsa

Jag vet faktiskt inte hur många som lägger energi på min lilla blogg, men om det nu är så att jag har några nya följare kanske jag borde presentera mig.

Min blogg heter inte kaffekokar-bloggen utan orsak. Det enkla svarat är att jag druckit kaffe sen, sen... ja, jag minns inte ens. Sen jag var riktigt liten i alla fall. Godaste kaffe är kokkaffe, vi äger inte ens en kaffebryggare. Många av min blogginlägg handlar om just kaffe.

Till exempel just nu; jag är trött och ska sätta mig med finjustering av skolarbete som ska vara inne imorgon, kaffe skulle sitta fint. Mjölken är slut, och jaaa, jag vet, i-lands problem. 

Min blogg är rörig och hoppar mellan i-lands problem som att kaffet är slut, dåliga hårdagar, hål på strumporna till den verkliga verkligheten. Jag är ytlig, men inte en ytlig människa. Förstår ni vad jag menar? Kanske inte, det är inte alltid att jag förstår mig själv. Schizofrena får ni träffa på ofta om ni fortsätter läsa den här bloggen.

Idag är det exakt två år sen jag fick min första ring på fingret, i augusti är det två år sen den andra ringen träddes på. Dock är det i mars/april bara ynka tre år sedan jag träffade min make... 

Min livsfilosofi är att livet händer och vänder men kaffet består. Inget kan vara mer sant i mitt liv...

Kanske delar jag lite historia med er vid något tillfälle, vi får se.

Nu är det dags att fortsätta med studierna, är inne på första terminen på socionomprogrammet, studier och studieångest är något som återkommer...

Nu är jag dock bara trött, trött trött... I ned some KAFFE

skärp dig! 



Som sagt, välkommen till min värld! 
Dagens selfie 

lördag, mars 01, 2014

#blogg100 dag 1, del 2 Silent Hill

Delar några bilder med er idag, vi drog till den övergivna staden(?) Björnhammaren. Vi skulle möta upp kusin L i Hjortkvarn för att sen åka tillsammans till spökstaden. När vi kommer fram sitter både hon och vovvarna och darrar av skräck. Hjortkvarns-borna hade stirrat in i hennes parkerade bil och knackat på rutan. Vi tror inte de gillar att det kommer främlingar.

Åk gärna till Björnhammaren, men åk inte ensam och akta er för att prata med folk...

















#blogg100 dag 1:del 1

Det kommer ett längre mer innehållsrikt blogginlägg senare, men först tänkte jag sova, sen tänkte jag se till att göra något under min första blogg100 dag så jag kan bjuda mina läsare på något spännande. Jag vill ju gärna hålla ert intresse vid sådant pass liv att ni orkar med mig i 100 dagar.

Nu tar jag natt, vill bara säga;
Välkomna till min värld, välkomna till min verklighet!