fredag, november 29, 2013

Bamsefilosofi

Jag ångrar att jag sa upp prenumerationen på Bamse, i Bamse lär man sig ALLT. Finns hur mycket som helst

Rasism! Tidningen använder till och med ordet svartskalle. En igelkott med annorlunda hårfärg än de andra kottarna blev mobbad och utanför tills Bamse och Skalman tog tag i det och visade en film om svarta och vita kaniner, jag kommer inte ihåg i detalj vad filmen handlade om men på slutet hoppade det omkring en massa fläckiga kaninbebisar.














Stereotyper! Bamse låter barnen vara BARN och inte ett kön!











En gång tjuv, alltid tjuv! Våga tro på att folk kan förändras, även kriminella!













Till slut, den klokaste i Bamse; älskade Skalman! Äta och sova på regelbundna tider, men framför ALLT:
"skynda är det fulaste ordet som finns"





onsdag, november 27, 2013

Träningsmotivation

Jag behöver komma i form! 

Var är musklerna? Varför hänger magen över jeanskanten? Den stora frågan är dock, hur kommer jag i form igen? Var är min motivation? Behöver träning som är kul och inte kostar något och jag behöver en utmaning!

Hjälp mig någon för jag fixar inte detta själv!

skrivprocess

När jag är stressad eller riktigt förbannad så flödar orden, all energi går ut till fingertopparna och ord blir till! Efteråt släpper trycket.

I en situation där inge särskilt händer så måste jag ta till disciplin för att kunna skriva. Det handlar inte om att jag inte har något jag vill förmedla, det är bara att kroppen inte pressar ut orden längre. Jag måste själv rota runt där uppe och välja ut det som är viktigt.

Jag har massor material, på papper och i huvudet. Mitt skrivarrum är klart och jag har plöjt två böcker om författarens tips hur en bok blir till. Det är inga förskönade historier, det handlar om arbete, disciplin och refuseringar. Man får skriva om och ha tålamod. Jag gillar såna berättelser. Att bara läsa solskenshistorier om författare som blir kända över en natt och som kan leva på sitt skrivande ger inte en verklighetsuppfattning, det finns en människa bakom framgången, en som slitet hårt för att nå sitt mål.

Så, nu ska jag skriva! Skriva för att bli utgiven alltså, för jag har ju skrivit sen jag lärde mig hur man sätter ihop bokstäverna till ord. Jag minns en låda i köket när jag var liten som var proppfulla av A4-papper vikta på mitten. På den första sidan hade jag skrivet bokens titel, två sidor var fyllda med text och på sista sidan hade jag skrivet SLUT med stora bokstäver, jag älskade att göra såna.

Jag har skrivet och skickat in en novell. Det ska bli spännande att se om den kommer med, om inte så är jag åtminstone glad att ha försökt! Det är ingen bok men det är en start i min skrivprocess!




kaaaaaaffe

I morse var jag trött. Det var segt att ta sig ur sängen men tyvärr ett nödvändigt ont. Efter en liten hundpromenad kom jag in och satte mig med dagens tidning. Jag hörde en röst som ropade "kaaaaaffe". Eftersom jag vaknade extremt kaffesugen i morse trodde jag att det var mitt inre som gjorde sig hörd. Ropen fortsatte, "meeeeera kaffe". Jag hörde nu att det var lilla A nio år som ropade. "Jag behöver mera kaffe". Funderade lite, hade hon tagit sig kaffe på morgonen till frukosten och behövde påtår? Vardagsrummet var helt nersläckt och det låg en filt på soffan, låg hon under filten och skrek efter kaffe? I alla situationer i livet har jag mig själv som måttstock och det var inga problem att se mig själv en mörk onsdagsmorgon ligga under en filt och ropa på kaffe.

Ropen visade sig sen att komma från badrummet där toapappret visst tagit slut, papper och kaffe låter väldigt lika i mina öron på morgonen.


 






fredag, november 22, 2013

en liten vrå till åsa

En skabbig tvättstuga som aldrig används (nej vi är inga skitgrisar, vi använder den gemensamma tvättstugan på gården) rensades ur, hyllor sattes upp och ett skrivbord kom på plats, min pappa som aldrig slänger någonting och spar på precis allt hade exakt de grejer jag behövde. Jag ska aldrig mer klaga på honom.

Från idé till handling har det gått väldigt snabbt, mina föräldrar har varit här och borrat och skruvat och donat. Nån dag ska jag väl måla också, sätta upp någon anslagstavla, men det är i princip klart nu. Det enda jag köpte var en taklampa från lagerhaus, är inget fan av lysrör. 

Här kommer lite foton från min skrivarvrå, kommer nog bosätta mig här nere nu! 















Nu är även stolen pimpad! 16.07


söndag, november 17, 2013

äntligen!!!

Jag ska kanske inte ta ut något i förskott, men alla uppgifter i svenska 3 är inlämnat och jag inväntar bara domen. Ska hämta ut betygen i matte och svenska på tisdag eller onsdag så de kan kompletteras till universitetet sen är det bara att vänta och våndas.

 Den sista månaden blir inte lika pressad men ska ändå avluta två kurser som blivit lidande, men det tar jag på måndag. nu tar jag HELG!

fredag, november 15, 2013

nyhets-äckel

Jag vill först börja med att säga att det är bra att vara upplyst, vi behöver veta vad för slags värld vi lever i.

Det jag ställer mig frågande till är varför det känns som människor frossar i andras olyckor. Förr hade vi olika "krösamajor" som gick omkring i stugorna och spred skräck om sjukdom och grannbyarnas elände. Detaljerat beskrev de likmaskar och sjukdomssymptom, de vältrade sig i historier om blodbad och stympade fingrar.

Idag har vi media, Aftonbladet tävlar mot Expressen vem som kan vara mest detaljerad i olika våldsbrott. Vidriga och sjuka saker beskrivs så noggrant att man till slut bara vill spy, det är flera gånger jag stängt ner sidan för jag inte klarar av att läsa klart. Om det finns möjlighet att lägga ut bilder utan att gå över gränsen för tryckfrihetslagen så publicerar man gärna de också. Det finns en mängd rasistiska sidor, som tyvärr också får kallas tidningar (dessa tänker jag inte länka till), som gärna delar förnedrande foton och videor där offret förnedras ännu en gång.
Via sociala medier sprids rykten, sanna som överdrivna eller rent av falska, om ännu mer detaljer runt brottet. När man läser kommentarsfältet till en länkad nyhet så ser man att där frodas ilska och hat och andra fall beskrivs och sprids vidare. Det tar aldrig slut!

När man träffas hemma hos varann finns det de som inte kan låta bli att ta upp en extra smaskig nyhet och själv spä på med några vidrigheter och dra paralleller till ens eget liv. Vem vill ha dessa tankar i huvudet? Det kanske inte är så konstigt att jag så ofta har mardrömmar eller går och oroar mig för att det värsta ska hända. Dessa bilder ni placerar i mitt huvud kommer aldrig försvinna, jag bloggade tidigare om underhållningsäcklet som är ännu mer svårt för mig att förstå.

En tanke kom till mig (som jag inte har källor till) är om inte våld föder våld?
När en latent våldtäktsman eller pedofil läser om dessa brott kanske denne får en kick och triggas igång att också våldta med samma metod? När en skötsam ostraffad yngling för första gången får i sig starksprit plötsligt får upp alla dessa bilder media matat honom kanske det är det som får honom att utföra handlingar han får ångra resten av sitt liv?
Det är bara en tanke... men har jag helt fel?

Jag tycker absolut media ska skriva om att våldsbrotten sker, vi måste få veta vad som händer i vår sjuka värld. Det jag vänder mig emot är frosseriet i detaljer som människor verkar gå igång på. Finns det verkligen inget annat vi kan mata våra själar med?





onsdag, november 13, 2013

ser ljust på framtiden...

Om inget oväntat händer (som t.ex att Gud bestämmer att domedagen ska komma eller att all jordens kaffe tar slut) så känner jag att jag kommer klara av detta. Jag kommer fullfölja svenskan. Sociologin och engelskan kommer plockas upp och göras klart under december och jag kommer vara nöjd och lycklig hela jullovet att jag överlevt mina tre terminer på komvux!





måndag, november 11, 2013

fröken ångest här igen

ååååååååååååååååååååångest!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


varför studerar jag? varför?

jag kommer så väl ihåg mitt mantra, jag kommer aldrig aldrig aldrig aldrig att plugga!


klarar inte av att något MÅSTE vara på ett visst sätt! en uppsats måste se ut på ett visst sätt trots att mitt sätt är mycket bättre. det funkar inte!


jag klarar inte av detta!!!!!!!!!!!

jag vill inte mer...














onsdag, november 06, 2013

Zalando



Beställde två snygga klänningar i vettig prisklass på sidan som har den hemskaste reklamen men de snyggaste plaggen.

Först ser ni två modeller som tydligen är två meter långa och väger 42 kilo (tillsammans).








Så här såg jag ut när jag hämtade mitt paket.







Och jag bjuder på den osminkade sanningen. Vita orakade ben, inge fix, ingen hållning, bara en vanlig Åsa i samma klänningar som visas på de översta bilderna.
Kära tomten, jag önskar mig två meter långa ben i julklapp

tisdag, november 05, 2013

ett blogginlägg om att inte kunna andas

I morse under promenaden kände jag hur en osynlig hand grepp tag runt halsen och klämde till, det kom så oväntat att chocken var lika svår som andningen. Lutade mig över broräcket och kände mig som värsta dramaqueen och försökte få fram en ursäkt till maken, men det pep bara. Efter lite hostande och tårar som sprutade kunde jag fortsätta hem.

Känslan att inte kunna andas... kroppen lyder inte och om man försöker kämpa emot blir det bara värre. Det enda man kan gör är att ge efter.

Har nu kurat ner mig i soffan med kaffe och tusen projekt till skolan. Snart är det över, om några veckor är det tyngsta ämnet förbi, då kan jag nog andas igen.





måndag, november 04, 2013

Dessa jäkla ramar!

Varför måste alla tavlor kantas av en ram? 
Dessa mästerverk är begränsade till en liten yta.

Allt ska petas på. Jo, ditt arbete är bra, men det blir ännu bättre om du håller dig innanför dessa ramar. Var kreativ och nyskapande, men håll dig inom ramarna.


VARFÖR DÅ????


Jag vill inte leva som en fyrkantig tavla i en ful ram. Jag vill vara som jag är, göra det jag är skapat för att göra och inte en massa skit som samhället och alla runt omkring en förväntar sig att jag ska göra. 

Varför är det så många människor som lever i ensamhet för i vårt välståndssamhälle, varför är det så många som känner sig utanför och dessutom går dyra kurser för att de känner att de måste ändra sig?

VI ÄR OLIKA, och ja jag vet, jag skriver mycket med versaler och det ska man nog inte heller göra men DET SKITER JAG FULLKOMLIGT i !!!!

Jag vill inte leva ett fyrkantigt liv som förväntas av mig, och jag vill inte att andra ska göra det heller!

Anledningen att många människor mår dåligt och misslyckas är inte för att de ÄR dåliga, det är för att de är tvingade att leva ett liv som förväntas av dem! Det vore så mycket bättre om de fick ta sina talanger och drömmar och bara leva det liv som de är skapta att leva.

Det finns så mycket gott i människorna, och jag blir så rädd och ledsen när jag ser att de aldrig får chansen att glänsa. De får istället varje dag känna sig misslyckade.

Våga lev!


Bryt sönder den fula ramen, flisa ner den till småbitar och våga vara den du är!