onsdag, september 24, 2014

Följ en kaffekokare på hennes nya blogg

Kära kaffekokarläsare...

jag har mer eller mindre övergått till en ny blogg. Antifyrkant. Samma stil och samma Åsa bara ny adress. Skulle bli så glad om ni följde mig där :)


http://antifyrkant.blogspot.se/

Eller klicka på länken HÄR

måndag, augusti 04, 2014

Borta bra, hemma bäst?

Haft ett riktigt flängande denna sommar. Hämtat och lämnat barn i Stockholm, Göteborg, Gullspång. Trampat femtio mil cykel under tio dagar, hemma å vände,  packade om litegrann (tog bort spritkök, pulversoppor och strumpor som kröp av sig själv) och drog till London och gjorde stan osäker.
Vovven har också semestrat denna sommar,  i Björnhovda,  Gullspång och nu senast i Brickebacken. Hon får skriva ett eget inlägg och berätta om sin sommar.  Kanske visa några foton.
Nu dags att kliva upp,  hämta hem vovven och ta det lugnt,  och testa om  ordspråket "borta bra men hemma bäst" stämmer

onsdag, juni 04, 2014

Familjen

Familjen...
jag träffar er inte regelbundet, är dålig på att höra av mig, skickar inte alltid julkort, men ni lämnar inte mitt hjärta för en sekund

Familjen...
ni betyder allt

Familjen...
jag vet att ni finns även, även ni som jag inte sett på åratal... ni vet väl att jag finns?

Familjen...
ni blir fler, men aldrig färre. En gång familj i mitt hjärta, för alltid min familj

Familjen...
vissa kallar er kusiner, släktingar, syskonbarn, mostrar, svågrar, bonusbarn, före detta släktingar, släkt med släkten. jag kallar er familj  <3






onsdag, maj 21, 2014

Sjuuuuk på varmaste dagen

Ligger i soffan med klibbig panna, stickad tröja och spyhink inom räckhåll. Varmaste dagen och jag är sjuuuuk :(

Idag var det dessutom tentainlämning och universitetet har aldrig känts längre bort. Maken insåg att jag varken skulle kunna åka buss eller cykla så han skjutsade mig dit. Eftersom attackerna kom med exakt tjugo minuter mellanrum så var det bara att slänga sig på toa, utföra det man gör där när man är sjuk, för att sen sätta sig i bilen.

Väl framme ser jag att studentcentrum öppnar en timme senare än jag trodde. 45 minuter på skolan i mitt tillstånd kändes som en mardröm.  Kaoshåret i tofs som inte lurade någon,  blek och klibbig i hela fejan. Röda utslag runt ögonen efter nattens ansträngningar och en odör av spya och badrumsgolv som borde skuras. Stickad tröja och mysbyxor utan varken bh eller strumpor. 

De glada bekymersfria studenterna på skolan hoppade och skuttade omkring och jag höll mig nära toaletter.  Hoppas det inte är smittsamt det jag har för annars finns det risk att jag är orsaken till en epidemi på skolan.  När smittskyddsläkaren och hennes team om en vecka kommer undersöka vad och vem som orsakat universitetets undergång får jag hoppas de inte läser min blogg. 

Maken fick guidad tur mellan toabesöken då jag mådde riktigt bra. Bjöd honom till och med på kaffe med mina kuponger, det tyckte jag han förtjänade efter att ha tagit ut vasf (vård av sjuklig fru).

När klockan närmade sig öppningsdags såg vi hur alla andra tentainlämningssugna började trängas sig. Jag skulle först och på stappliga ben ställde jag mig, uppstött av min starke make så nära grinden som snart skulle åka upp. Såg några tjejer fundera på samma sak,  men deras enda stress den dagen var säkert att de skulle hinna först ut till studentlägenheternas gräsplättar för att bättra på sina redan bruna perfekta icke sjuka kroppar. 

Maken tog nummerlapp först! Är så lycklig att ha en stabil karl i såna läge, hade jag varit ensam hade jag nog fortfarande legat kvar där. Nertrampad och kvävd i mina egna spyor. 

Så nu ligger jag här, utslagen i soffan, bloggar och tycker synd om mig.  Glad att tentan är inne och att jag har en sympatiskt hund som vaktar mig mot skatorna på altanen som försöker ta sig in.

I natt vid första besöket på stället där man går när man ska pudra näsan så trodde jag att tentafirandet på tisdag kväll hade tagit ut sin rätt,  men det är en omöjlighet.  Två cider, och att jag var hemma halv åtta kan omöjligt orsakat detta lidande 

torsdag, maj 15, 2014

Steve Jobs och fundelerande över samhällets mallar

Jag tog en skärmdump av mitt skrivbord och ska nu filosofera lite över innebörden i Steves ord
















Jag har aldrig någonsin älskat att studera, inte ens när jag var liten. Det enda som var roligt i skolan var att få lära sig läsa och skriva, för då kunde jag själv läsa Bamsetidningarna som jag prenumererade på och jag kunde skriva mina "händelseböcker". Man tog ett A4-papper, vek det på mitten, ritade en teckning på framsidan med en spännande titel, man fyllde två sidor med intriger och streckgubbar (nej, att rita har aldrig varit min starka sida) och på baksidan skrev man SLUT med de färgglada kritorna. Min låda hemma var proppad med såna böcker och i skolbänken fanns det fler av "mina" böcker än skolböckerna.

Under högstadietiden gled jag mest runt. Som jag har skrivit om i tidigare blogginlägg så hade jag väldigt svårt att lära mig och det enda roliga var att spela kort på håltimmarna och spana på pojkarna. När gymnasievalet skulle göras och man fick fundera på vad man VILLE göra med sin framtid så kom jag bara på en enda sak jag tyckte var roligt; att skriva. Efter ett plågsamt år där allt som kunde gå fel också gjorde det på medieprogrammet fick jag nog och tog många års "studieuppehåll" för att i trettioårsåldern ta mig i kragen och läsa komvux och ta mig in på universitetet.

Nu när jag är här så funderar jag;  är detta vad jag vill? Jag är glad att jag tagit mig så här långt, liksom för att bevisa för mig själv att jag inte är så värdelös som mina lärare i grundskolan försökte få mig att tro. Men det är svårt, och det är inte så roligt. Allt som rör socialt arbete, all historia, all forskning är intressant och jag känner att jag ser på samhällsstrukturen på ett helt annat sätt nu. Att börja se på ett samhällsproblem från olika perspektiv är kunskap jag inte hade velat vara utan. Socionomprogrammet lyfter verkligen fram alla sorts människor, och fördomar man haft utan att veta om det suddas bort mer och mer.

Det som inte är roligt är formen, den stela fyrkantiga formen som universitetet innebär. Jag förstår att den är utformad som den är för att passa den stora målgruppen. Ett system som ska vara rättvist och enkelt att bedöma.

Det är ju bara det... att jag hatar fyrkanter!

Jag har aldrig passat in, alltid varit liiiite fel för att passa in i den perfekta mallen.

Som så många gånger förr så fundelerar jag över livet och min roll i det. Det måste ju finnas en mening med att jag föddes som en trubbig trekant i en fyrkant på en rund jord.

Eller..?


länkar till tidigare bloggar
en riktigt ARG blogg om ramar, läs den här
seger
living in a fyrkant


 


onsdag, april 09, 2014

Kvinna! Handla kläder!

Det finns en underbar liten butik inklämd i Galleri Oscar C i Örebro som säljer klänningar. Butiken drivs av en underbar liten kvinna med vitblonderat hår, kraftigt markerade eyeliner-ögon och stark rysk brytning.

Jag har köpt två ljuvliga klänningar där och servicen är oslagbar. Igår ville jag köpa mig ännu en, en svart!

När tanten (som för övrigt kände igen mig och har full koll på min storlek och vad jag handlat tidigare) fick veta att jag inte ägde en bra svart klänning blev hon eld och lågor. "Alla måste ha den lilla svåRta cåktäjl-klänning, du har den på feeest, du har den på middag, åfteRwåRk, allt."

Eftersom hon är övertygad om att jag inte själv vet vad jag vill ha så började hon plocka ner klänning efter klänning. När jag såg några med påklistrade guldimiterade smycken började jag försynt förklara att det kanske inte riktigt var  min smak. "Jooo, du blir jeeette-fin, jå lovar."

Efter att ha plockat ner en tredjedel av butikens klänningar visade hon in mig i omklädningshytten med den första klänningen. Den var stretchig men inte så fördelaktig för min kropp. "Hur den sitter?" En blick på mig sen drog hon igen skynket igen. "Storre storlek." Drog på mig den större storleken och tvingades ut i butiken så hon kunde beskåda. Hon såg fortfarande inte övertygad ut och frågade om jag ville prova en ännu större storlek, men där var förnedringen nog. Jag sa att den här modellen nog inte var för mig, hon höll med. Den första klänningen var för övrigt den enda jag föreslog själv.

Klänningen efter klänning avverkades, den ryska tanten och hennes assistent sprang glatt efter nya modeller och storlekar åt mig, som sagt, riktigt bra service! En del klänningar var nästintill omöjliga att komma in i. Jag är inte så smidig och när jag känner att en klänning tar stop vid låren eller runt bysten beroende på vad det är för modell och hur man tar sig in i plagget brukar jag inte fortsätta.Man talar för döva öron om man säger att det är omöjligt. När jag fastnade i en jobbig position i ett för litet stycke tyg gick hon in i omklädningshytten, ett fast grepp om tyget och drog till. Klänningen kom på plats! Det var fortfarande flera decimeter kvar för att kunna dra igen dragkedjan i ryggen, inga pRåblem. Assistenten tillkallades och tillsammans utförde de underverk. "Det kallas kåRsett-klänning."  Jag förstod varför.


Att man inte kan andas är visst inga problem bara klänningen sitter snyggt. Jag funderade mycket över det här med att vara kvinna med lite övervikt på magen. "Du måste ha rätt onderkläder." Assistenten tillkallades igen och beordrades att dra upp sin tröja och ner byxlinningen, "titta! håller in, jeeeette-fin, ingen måge." Jag lovade att köpa mig ett par Bridget Jones-trosor inom kort.

Till slut hittade jag en superfin klänningen, i tunt dubbelt lager, elegant och vacker och lössittande. Assistenten konstaterade att jag utan problem kunde äta mat klädd i den klänningen, jag slog till!



Till vänster: klänningen jag köpte. 
Nedan: klänningar jag inhandlat i samma butik tidigare. 
Längst ner: Dagens outfit, inköpt i annan butik :)






















måndag, mars 31, 2014

Balans

Ordet balans:
Det är viktigt att man har balans i livet. Ett exempel.  Idag åt jag sallad till lunch. Därför måste jag balansera upp det nyttiga med lite glass till eftermiddagskaffet.
Har DU balans i Ditt liv?

steg för steg

Dag för tredje och avslutande momentet för denna kurs och termin. Gör schema för de två sista månaderna, det blir intensivt. Jag har dessutom en mysig omtenta att se fram emot.

Jag vet inte exakt hur jag ska göra för att ta mig genom detta, men jag får lösa det på något vis.

I helgen som var sken solen och gav mig hopp om livet, vi har fått en timme extra ljus på kvällen och våren ligger framför oss...

Jag tar mina myrsteg, men det går framåt... Ibland ramlar jag, ibland står jag stilla... det händer till och med att jag vänder mig om och tänker; var det bättre förr, skulle jag ha tagit en annan väg? Jag väljer att inte fastna med blicken bakåt för länge, för den vägen kan jag ändå aldrig gå igen.

Mina delmål är små och rimliga, de tar mig framåt. Men de stora drömmarna finns alltid med mig, de som skulle kännas ouppnåeliga om jag uttalade dem högt. En dag kommer jag komma dit, en dag kommer drömmarna slå in. Jag måste tro det, annars blir jag sittandes här vid vägkanten




söndag, mars 30, 2014

Ni vet den där känslan när man känner att man är på precis rätt plats. Det är så konstigt att den känslan kommer på de mest underliga ställen.

Hemma får jag aldrig riktigt den känslan. Undrar om det är någon speciell fengsui (säkert felstavat) som saknas där? Det känns bra men aldrig den där riktigt sköna känslan.

Sitter på jobbet nu, ska städa. Det är tomt på elever och personal. Utanför de stora fönstrena skyndar folk förbi i vårvärmen. Exakt här där jag sitter känns allt bara så bra. Känslan kan ej beskrivas men det känns som att vara hemma!

Jag har en skruvad teori om att eftersom det här jobbet på Plusgymnasiet var det som först drog mig till Örebro så är det jobbet som ÄR Örebro för mig. Det här var min fasta punkt,  och under perioder var jag mer på jobbet än hemma.

I min första lägenhet hann jag inte bo så länge innan jag flyttade in till P och trots lång tjänstledighet så har jobbet alltid funnits kvar. Ynka tjugo procent städ har jag åttagit mig och det inte ens i samma byggnad som jag en gång började.  Ändå så är det här jag är totalt avslappnad...

Nu får det vara slutfilosoferat för idag, dags att göra nytta för lönen...

#söndagsfilosoferande

måndag, mars 24, 2014

living in a FYRKANT

Är det bara jag?

Finns det fler som bara vill pausa livet och lämna den lilla fyrkanten som vi kallar vårt liv, se vad som finns utanför?

Bara åka väg, utan mål, utan tanke. Bara försvinna?

Det måste finnas något mer...



Anpassa dig!

Ta ansvar!

Smält in!

Agera normalt!


Jag är så trött, så rastlös att jag bara vill skrika! Men det går inte, för vad skulle då grannarna tänka?

Så styrd av samhällets normer, utbilda dig, skaffa dig ett jobb, gör rätt för dig, för livet handlar bara om att kunna försörja sig så man kan överleva! Men jag vill inte överleva, jag vill LEVA!


Spara, planera, ta ansvar...



Varför finns det inga överraskningar kvar här i livet..?





Nu ska jag avsluta detta blogginlägg, jag behöver bajsa hunden, laga mat, jobba, plugga... 



















onsdag, mars 19, 2014

Vägskäl

Små val görs var dag, snooza eller gå upp direkt är ofta det första valet man gör. Vilka jeans passar dagens rumpa, ska jag cykla eller ta bussen? Pasta eller GI-vänligt?

Efter en blick i livets backspegel syns tydligt vägskälen där valen var större än bara färgen på en handväska. Där det faktiskt gjorde skillnad att gå vänster istället för förväntade höger.

Mitt huvud är ofta fullt och rörigt, tusen tankar och miljoner känslor samsas på liten yta, men jag har inga problem att se de avgörande och viktiga vägskälen och konsekvenserna av dem. Jag har följt spåren och de är tydliga. Vissa val har gjort ordentligt riktigt skitont, för mig och för andra. Vissa val var nödvändiga för själens överlevnad, andra gjordes utan eftertanke.

Ibland fantiserar jag om tidsresor och få ändra på de ögonblick som fortfarande smärtar, men hur skulle min verklighet te sig då? Vilka konsekvenser skulle ett annat håll vid vägskälet gett?

Sitter med en hund på fötterna, morgonfilen är i magen och lilla A har lämnats vid bussen. Skolarbete med klasskompisar väntar och kaffetarmen börjar göra sig påmind. Kysste maken adjö tidigt i morse och nu sitter jag alltså här. Filosoferande över vägskälen som lett mig hit...




torsdag, mars 06, 2014

loggar ut

Jag är helt säker på att jag minns rätt. Innan jag hade Facebook, Instagram, Twitter och bloggen, ja innan jag ens ägde en dator så hade jag vänner... Inte såna där vänner som omnämns i en siffra bredvid en profilbild på mig, utan vänner som ringde, som kom över och drack kaffe, som fanns på riktigt.

Det finns många fördelar med de sociala medierna; som att man kan hitta vänner från förr, hålla koll på vännerna som flytt landet, hitta nya vänner o.s.v...

Nackdelarna är att man lurar sig själv. Det är en låtsasvärld, och man är så fast i den att man inte lever i den riktiga världen.  Överallt man är så ser man människor i stora grupper, sida vid sida, ibland rör deras kroppar varandra, men det finns ingen social kontakt mellan dem. Med lätt böjda nackar, små lurar i öronen, ett litet leende på deras läppar lever de i en annan verklighet.

jag säger dem, men jag är likadan själv...

När jag bakar, dricker vin eller när jag får in en rolig kaffedrink eller liknande så åker kameramobilen fram, klicka, redigera, dela.

När solen skiner, när hunden busar, när jag skrattar åt något roligt på TV vill jag dela denna underbara känsla...

...jag delar den i min låtsasvärld!



Funderar på att logga ut mig från denna värld, prova om den riktiga världen finns kvar, om någon finns kvar i den?


så jag tar en paus nu...













onsdag, mars 05, 2014

#blogg100 dag 5

Vi blev klara med ett grupparbete tidigare än beräknat, solen började precis skina och jag känner hur vårkänslorna hoppar i min kropp...


delar en sommarlista med er på spotify som jag nu tänkte lyssna sönder...







tisdag, mars 04, 2014

#Blogg100 dag 4

Vi cyklister lever ett farligt liv. Varje dag riskerar vi våra liv i Örebros stadstrakfik.

Det gäller att hålla alla sinnen på spänn. Hålla koll på bilarna är och inte cykla mot rött är de enkla bitarna. Det är värre med gångarna som kastar sig framför cykeln och sen när man ligger över styret efter en tvärbroms får en sur blick.

Cyklisterna som tror de är ensamma på vägen är inte heller att leka med,  de skapar sina egna regler och de ska först!  De pressar sig före en vid rödljuset, cyklar sen så sakta att de knappt har styrfart. När man sen ska trampa om eländena vinglar de ut mitt i vägen. Ringklockan hör de inte för de har lurar i öronen och de är mästare på att cykla och smsa samtidigt, tror de!

// *surkärringen*

måndag, mars 03, 2014

#blogg100 dag 3, del:2, fika-vecka!

imorgon är det fettis-dagen, då ska det frossas i semlor. Förra året (tror jag det var) hittade jag ett recept på några sjukt goda semlor. Kolla in det här
Inte alls svåra att baka och så blev de supergoda!

Det blir troligtvis inget bakande imorgon, men hörde att kåren ska dela ut gratis-semlor på skolan, jag ska göra mitt yttersta för att hänga på låset, gratis är gott!

En ny lite rolig fika-dag som uppmärksammats på bland annat Facebook är Punschrullens (dammsugaren) dag som inträffar fredag den 7e. Måhända att den ännu inte är en officiell dag, men nog behöver svenska folket ännu en fika-dag? Sprid gärna det glada budskapet vidare, gå med i gruppen på Facebook här, eller öka på de få följarna på Twitter här.

Tror det snart är dags att pressa på sig löparbyxorna om jag ska fixa allt fikande. Så ha en go fikavecka mina läsare, och glöm inte kaffet





#blogg100 dag 3


Var är ni på väg? 

Tänk att sätta sig bakom en ratt, och bara åka

utan mål

lämna mil efter mil bakom sig


körkort..?


trött... kanske sova
hungrig, kanske äta...


stannar nog hemma


idag






söndag, mars 02, 2014

#blogg100 dag 2, presentation av en Åsa

Jag vet faktiskt inte hur många som lägger energi på min lilla blogg, men om det nu är så att jag har några nya följare kanske jag borde presentera mig.

Min blogg heter inte kaffekokar-bloggen utan orsak. Det enkla svarat är att jag druckit kaffe sen, sen... ja, jag minns inte ens. Sen jag var riktigt liten i alla fall. Godaste kaffe är kokkaffe, vi äger inte ens en kaffebryggare. Många av min blogginlägg handlar om just kaffe.

Till exempel just nu; jag är trött och ska sätta mig med finjustering av skolarbete som ska vara inne imorgon, kaffe skulle sitta fint. Mjölken är slut, och jaaa, jag vet, i-lands problem. 

Min blogg är rörig och hoppar mellan i-lands problem som att kaffet är slut, dåliga hårdagar, hål på strumporna till den verkliga verkligheten. Jag är ytlig, men inte en ytlig människa. Förstår ni vad jag menar? Kanske inte, det är inte alltid att jag förstår mig själv. Schizofrena får ni träffa på ofta om ni fortsätter läsa den här bloggen.

Idag är det exakt två år sen jag fick min första ring på fingret, i augusti är det två år sen den andra ringen träddes på. Dock är det i mars/april bara ynka tre år sedan jag träffade min make... 

Min livsfilosofi är att livet händer och vänder men kaffet består. Inget kan vara mer sant i mitt liv...

Kanske delar jag lite historia med er vid något tillfälle, vi får se.

Nu är det dags att fortsätta med studierna, är inne på första terminen på socionomprogrammet, studier och studieångest är något som återkommer...

Nu är jag dock bara trött, trött trött... I ned some KAFFE

skärp dig! 



Som sagt, välkommen till min värld! 
Dagens selfie 

lördag, mars 01, 2014

#blogg100 dag 1, del 2 Silent Hill

Delar några bilder med er idag, vi drog till den övergivna staden(?) Björnhammaren. Vi skulle möta upp kusin L i Hjortkvarn för att sen åka tillsammans till spökstaden. När vi kommer fram sitter både hon och vovvarna och darrar av skräck. Hjortkvarns-borna hade stirrat in i hennes parkerade bil och knackat på rutan. Vi tror inte de gillar att det kommer främlingar.

Åk gärna till Björnhammaren, men åk inte ensam och akta er för att prata med folk...

















#blogg100 dag 1:del 1

Det kommer ett längre mer innehållsrikt blogginlägg senare, men först tänkte jag sova, sen tänkte jag se till att göra något under min första blogg100 dag så jag kan bjuda mina läsare på något spännande. Jag vill ju gärna hålla ert intresse vid sådant pass liv att ni orkar med mig i 100 dagar.

Nu tar jag natt, vill bara säga;
Välkomna till min värld, välkomna till min verklighet!

tisdag, februari 25, 2014

Feminist, javisst! eller..?

För mig är ordet feminist fortfarande ett laddat ord, jag tänker på kvinnor som hatar män men ändå klär sig och beter sig som dem. Fördomar om stereotypa feminister? Ja, kanske.

När någon säger att hen är feminist drar jag fortfarande öronen åt mig för jag tänker att nu kommer det komma ut en massa hat ur hens mun. Ja, jag använder ordet hen ibland. Innan hen skrev jag hn eller hon/han. Ett praktiskt ord som jag kanske använder fel?

Nåväl, var var jag? Jo, jag är rädd för människor som hatar. Inte enbart feminister utan alla som livnär sig på hatet inom dem. Jag förstår inte hur man orkar gå omkring hela livet och hata, det måste tära ordentligt på människan.

Nu är det ju så att alla som öppnar munnen och erkänner sig som feminist självklart inte hatar halva jordens befolkning samt Gud för att han är en man. De flesta erkännande feminister jag har träffat verkar mest vara för ett jämställt samhälle, så som jag är.

Är jag då feminist? Kanske, men jag vill inte använda ordet. Jag är för jämställdhet! I Sverige där jag är född och uppväxt säger lagen att vi är lika, vi män och kvinnor. Vi har samma rättigheter och samma skyldigheter, sen tillämpas inte alltid dessa lika mycket som vi skulle önska, men vi är lika inför lagen, på pappret.

Det kanske är det extrema jag är emot, föräldrar som vägrar ge sina barn ett kön eller kvinnor som provocerande krigar barbröstade. De som glatt hejar på skilsmässor och aborter. Eller de som säger att kön enbart är en social konstruktion, inte biologiskt. Den sista meningen kanske det blir respons på, men jag står fast vid min åsikt. Det finns biologiska skillnader, inte enbart att män har snopp.

Inte på något sätt nervärderar jag feminister och suffragetterna, vore det inte för deras kamp hade jag varken haft rösträtt eller fått utbilda mig, jag hade troligtvis inte ens fått säga min åsikt högt. Så tack!

Är det då så att vi behöver dessa extremister för att ta jämställdheten vidare i samhället? Detta är en fråga att fundelera över. Kan tänka mig att första kvinnan som tog på sig långbyxor fick ta mycket stryk. Eller den första mannen som var föräldraledig med sitt barn.

Som sagt, bara lite tankar som jag delar med er när jag egentligen borde sitta och plugga...




en sista tanke...
kanske är det tack vare feminister, trots att jag inte sett det själv, som jag känner mig så avslappnad i mig själv? En vän sa en gång till mig att; jag ser inte dig som en kvinna, jag ser dig som en Åsa!

det var nog en av de finaste ärligaste och komplimangen jag fått.





 



Vetenskapsteori...

Igår började vi ett nytt moment i kursen; Vetenskapsteori! Jag kan säga att på föreläsningen och i kurslitteraturen finns det många ord jag får slå upp. Igår kväll kom jag genom första halvan av första kapitlet. På måndag ska jag ha skrivit en reflektion om första boken, frågan är bara när jag ska hinna läsa den, och förstå den!

Drömde mardrömmar i natt om förseningar och trasiga föremål och allt möjligt. Sen har jag ett jobb också som jag måste hinna med. Ikväll blir det sent :/
Jag har bestämt mig att jag SKA bli klar innan helgen, jag skulle bara behöva några dagar till innan helgen.

Nåväl, nu är det barn till buss å rasta vovve, sen kaffe och plugg!

Ha det gött alla ni som bara har ett jobb :)

tisdag, februari 11, 2014

inga världskatastrofer

Igår kväll när jag cyklade hem tyckte jag att sista biten var ovanligt trögtrampad, det lät konstigt och bakhjulet svajade. Var till slut tvungen att stanna och konstatera punka. Maken bytte slang och fixade, så i morse kunde jag utan problem trampa iväg igen. Halvvägs till universitetet blev det trögt och cykeln var inte så ljudlös som man ska kunna förvänta sig av en cykel, bara att stanna och konstatera samma sak som kvällen innan. 

Det jag insåg när jag stod där med mina defekta cykel var att visst, det är tråkigt, men det är ingen världskatastrof. Jag fick helt enkelt parkera och låsa cykeln och hoppa på närmaste buss. Nu sitter jag här i skolan, hittade en kafeteria där personalen hade ovanligt glatt morgonhumör. Kaffet är gott och snart ska jag på en spännande föreläsning. 


Jag har det som är viktigt, min familj, mina underbara släktingar, vännerna, en sysselsättning och mitt kaffe. Vad är då en punka? Jag har ju även en make som älskar att laga punkteringar.

Ta hand om er och kom ihåg att andas när det går lite snett...









torsdag, februari 06, 2014

Dag ett och även dag två här på universitetet gick jag upp extra tidigt. Duschade,  fönade håret, sprayade. Jag piffade med cc, mascara och en aning läppglans. Jag bytte kläder flera gånger till jag hittade den perfekta looken. Kläder och smink skulle ge intrycket att jag bara såg här fräsch ut utan att behöva anstränga mig.

Nu har mer än två veckor passerat.  I morse gick jag upp. Drog på mig det som låg närmast vilken var en tre nummer för stor luvtröja med konstiga fläckar.  Petade bort det mest synliga ögonböset, funderade på att täcka över finnen men orkade inte.  Sniffade mig under armarna,  deo! Klar! 

måndag, februari 03, 2014

Schizofrena, åter igen... hjälp sökes!

Schizofrena är värre än vanligt, jag är så trött på henne. Är det någon som kan hjälpa mig?

Googlar träningsprogram för beach 2014, ser framför mig en vältränad brun tvättbräda till mage. Tre sekunder senare plockar jag ut de minst äckliga chokladen ur en överbliven chokladkartong från i julas.

Mår dåligt att första dagen på veckan misslyckats, tröstar mig med ett kex och en kaffe. Lägger ut status på FB; Beach 2014, någon?

Tänker: skit samma! -Varför kan jag inte få vara fet om jag vill!

Tänker: -Jag vill vara vältränad, smal och smidig och inte behöva oroa mig över muffinmagen över bikinitrosorna

Bestämmer mig för att ta promenad

Bestämmer mig för att sova

Det går runt i huvudet och jag blir så trött!

PT, någon? Jag betalar bra!

Eller nä, det gör jag inte...

Vill ge upp...


Vill visa världen att jag kan!!!¨


Vill sova...
vill gråta...

Snälla, någon hjälp!


#konstigarebloggännågonsin










Viva´la Riga del 2

Bjuder på ett par bilder till från vår resa :)

 På lördagsförmiddagen närmade vi oss Riga, det blåste rejält när vi gick ut på däck.






















Med hjälp av karta hittade vi Sverigeporten...





Och en massa annat sevärt och fint





















På lördagskvällen
samlades vi i vår mini-hytt med vår mini-tv och hade skilda åsikter om melodifestivalens första bidrag!


På söndagen skådade vi Stockholm igen...