Det jag insåg när jag stod där med mina defekta cykel var att visst, det är tråkigt, men det är ingen världskatastrof. Jag fick helt enkelt parkera och låsa cykeln och hoppa på närmaste buss. Nu sitter jag här i skolan, hittade en kafeteria där personalen hade ovanligt glatt morgonhumör. Kaffet är gott och snart ska jag på en spännande föreläsning.
Jag har det som är viktigt, min familj, mina underbara släktingar, vännerna, en sysselsättning och mitt kaffe. Vad är då en punka? Jag har ju även en make som älskar att laga punkteringar.
Ta hand om er och kom ihåg att andas när det går lite snett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar