På halvfart

Oktober har satt sina klor ordentligt i mig. Mörkret, tröttheten och vetskapen om att det inte kommer bli varmt förrän tidigast om sex-sju månader.  Jag försöker klara kurserna, men det går så långsamt. Jag kan knappt koncentrera mig på det jag ska göra. Varje grej som läggs på blir ett ok på mina axlar, jag sackar ner, knäna böjs djupare och jag känner mig trött!  

Jag kan inte reda i vad det är som ska göras, när jag ska göra det eller hur det ska gå till... Allt blir så mörkt, jag orkar inte!  Jag bara går och går och hoppas på att det ska ljusna.

Ge upp är inte ett alternativ då jag står där i livet när jag inte har alternativ. Jag måste bara klara av det, jag vet bara inte hur... 

Det verkar så enkelt, läs de här och de här kurserna, gör högskoleprovet, sök in till Universitetet... Men det är inte så bara, att studera är kanske inte för alla?