en tröttdag i januari

Förkylningen som alla verkar ha börjar dra lite i mig. Jag försöker leva i förnekelse ett tag till, typ till sommaren...

Sitter med en mugg koffein och försöker bli pigg, varit uppe sen klockan sex, det där med extraarbete kombinerat med studierna kommer bli tufft :/
Frågan är vad jag ska med extra pengar till, jag kommer aldrig ha tid att spendera dem. Spara spara...en dag kanske jag blir ledig?

Har hamnat i en studiegrupp som verkar ambitiösa och disciplinerade, då har jag inget annat val än att göra detsamma.

När jag såg universitetet framför mig såg jag; stickade koftor, kaffe, och filosofiska samtal efter en föreläsning.

Det blir nog bra, tror jag...
Måste nog bara landa först.

En helg...

just ja,fam. Bergström/Sääksjärvi
städade ut julen. Granen står nu naken och
skamsen och inväntar nästa jul.

I lördags morse vaknade jag redan klockan sju. Maken sov så gott, men jag var rastlös så jag väckte honom med en av mina underbara idéer. Varför inte dra på sig en mössa över det morgonrufsiga håret, ta första bästa buss ner till staden, kika på hindersmässan och sen gå hem och äta frukost?

Maken svarade ja, och som vanligt blev jag förundrad att jag är gift med en som faktiskt hänger med på mina påhitt.

Jag och maken och vovven drog ner till staden. Knallarna stod påpälsade och plockade med sina korvar och strumpor. Hela Örebro luktade brända mandlar. Vi kom hem med färgglada munkar(inte de som bor i klostret), och sjutton par strumpor. Egentligen betalade vi för sexton, men råkade få med oss ett extra par... Biktade mig lite senare för munkarna.

heliga munkar

Efter en sväng hem till mina föräldrar där jag glufsade i mig massor mat och fika och maken lagade deras dator (de är nog glada att jag gifte mig med en de kan utnyttja) så skulle jag sätta mig och göra klart skolarbetet... det skulle ta max en halvtimme... det blev klart ikväll!

fick äntligen läsa om mig
själv i Icakuriren ;)
Alltså... oj, det är stort ;)

Svärföräldrarna hälsade på, och svärmor dömde ut vår fina blomma... jag tror dock på ordspråket; så länge det finns liv finns det hopp!

jag tror jag tror på sommaren...

Dagen började riktigt bra, kom till universitetet och träffade en gammal kollega jag inte sett på över ett år, ska se till att dricka en kaffe med henne vid tillfälle. 

Efter ett grupparbete som flöt på riktigt bra skulle jag ta lunch för att sen sitta på biblioteket och fortsätta mitt pluggande. 

Det går några tusen studenter på skolan och de flesta verkar bli hungriga ungefär vid samma tid, jag kånkade runt på min ryggsäck som väger ungefär tjugoåtta ton ut och in mellan husen, det snöade, det var kallt. Jag var trött, hungrig och ryggen värkte. Överallt satt det glada människor i stora klungor med enorma matlådor som de skulle äta ur i flera timmar. Ingenstans fanns det plats för en Åsa! Jag övervägde nästan att äta matlådan kall inne på en toalett. Hittade till slut några klasskompisar och en plats att äta min låda på.

Efter några timmar på biblioteket där jag inte kom någonstans med mitt sökande gav jag upp. Jag var trött och frösen och ville bara hem. Mössa, vantar och termobyxor var överkurs tyckte jag, skulle ju bara sätta mig på bussen och åka hem. Bussen var mer än överfull, varje vinter, alltid samma visa! Länstrafiken i Örebro, vad tänker ni göra åt detta? 

Efter att ha nästan knuffats ut ur bussen ner i kall snödriva påbörjade jag min väg hem. Ryggsäcken försökte dra ner mig, ryggen skrek att han behövde akut läkarvård, fingrarna domnade och tröttheten hade nästan tagit över. Steg för steg närmade jag mig hemmet... Äntligen!

Stack ner mina blå pinnar till fingrar i jackfickan, greppade nycklarna. Med darrande hand lyfte jag nycklarna mot låset bara för att upptäcka att det var jobbnycklarna jag i all hast hade känt i min ficka när jag skyndade mig iväg i morse. Mina hemnycklar låg retligt kvar på bordet såg jag när jag kikade in genom vårt fönster och kände mig som "flickan med svavelstickorna". Barnen var inte hemma och maken skulle inte komma än på några timmar. Tårarna skulle ha kommit om de inte hade frusit fast på irisen. På andra sidan dörren ylade hunden. 

Jag såg framför mig hur jag signade ner på trappan och hur familjen framåt våren upptäckte mitt ruttnade lik när snön började smälta. 

Att frysa ihjäl på sin egen trapp lät inte allt för uppmuntrande så jag samlade krafter jag inte visste att jag hade och började ta mig mot den förhatliga bussen. Började med stela fingrar gräva fram termobyxor mössa och vantar, men det var nästan för sent. Alla organ hade frusit sönder. 

Under kan ske och jag fick tag i O som visade sig vara i närheten.Jag stapplade dit (ja först gick jag vilse som vanligt) och fick äntligen tag på nycklarna. Kröp hem i snöstormen och sitter nu under en tjock filt och inväntar sommaren! 

Universitet

Dag två lider mot sitt slut, sitter på 4ans buss hemåt. 

Igår var en intensiv dag med mycket information!  Det kändes som de öppnade en lucka i våra huvuden och sen tävlade  de om vem som kunde pressa in mest information på kortast tid.

Det var länge sen jag var så trött som jag var igår.

På bussen hem igår kunde man lätt se vilka av oss som var förstaårs elever. Det var vi som inte hade kraft kvar att le. Vi som hade ögon med blandning av skräck,  förväntan och apati. Vi med plastspåsar med universitets logga på, fyllda med godis och information. 

Idag var en ny dag, lärarna gjorde sitt bästa även idag att försöka skrämma oss med massor böcker vi ska hinna läsa innan veckan är slut, uppgifter som ska lämnas in och sen avsluta med  att berätta vad som ska vara klart på måndag,  bye bye helgen.

har dock träffat en massa roliga(smarta) klasskompisar så det ska nog lösa sig. Bara en enda lämna biblioteket i panik, ren skräck och pluggångest

Blir nog bra det här

schizofrena

Jag har tidigare i mina bloggar antytt att jag har en släng av schizofreni. Det är nog minst två personer som bor i mig. Det är intressant att fundera på vilka dessa personer är och hur de hamnade i just min kropp.

Igår kväll gick maken ner till vårt lilla hemmagym (alltså en skivstång och några gummiband, mer avancerat behöver man inte ha) och frågade om jag ville med. Det ville jag ju såklart inte, för det var kväll och jag ville helst lägga mig och läsa bok. Maken sa då att JAG hade sagt att jag ville träna varje kväll och att han skulle tvinga mig om jag nekade. 
"Det var min andra personlighet som sa det" förklarade jag för maken som skrattade. "Du ska inte lyssna på henne; den där Åsa som säger att hon vill träna". Maken sa att han hellre lyssnade på henne än på mig.

Motvilligt gick jag ner i källaren, la mig på golvet och klagade på ryggont. Maken tittade med förakt på mig medan han spände musklerna och lyfte tusen kilo med en hand, typ.

Helt plötsligt, jag vet inte vad som hände så hoppade min andra personlighet in, den som sagt att hon ville träna varje kväll. Hon lyfte vikter till benen nästan vek sig, hon tränade armar och axlar och kände sig stark. Hon höll på att öppna munnen och lova att träna ännu hårdare varje kväll OCH morgon. Som tur var lyckades jag får övertaget och få henne att hålla tyst.

I morse var jag tillbaka, maken gick ner till hemmagymmet, jag la mig i soffan och tittade på. Mitt andra jag hade sett till att jag fått ordentlig träningsvärk. 

Schizofrena är mitt namn!!!

nörden

Jag ser framför mig hur alla andra blivande studenter som också ska börja universitetet sitter hemma och förbereder sig; alltså de tar reda på vart de ska vara och vilken tid, sen tänker de inget mer på hela helgen,  klart med förberedelser.

Så ser inte min värld ut. Jag har redan köpt en del litteratur, beställt en del och bokat möte för att köpa begagnat. Jag har skrivit ut introduktionsschema och jag har gått med i Facebooks-grupper. Skaffat studentkonto och studentmail. Jag har kollat karta över universitetsområdet och ja, jag är så där allmänt nördigt förberedd.

Undrar vad man ska ha på sig för att se sådär lagom smart ut, så man smälter in bland alla akademiker. Akademiker! Jag har till och med svårt att uttala ordet.

Jag vet vilka bussar som går dit, jag vet var man köper kaffe. Resten ska nog förhoppningsvis ordna sig. Det är ändå väldigt nervöst...

Undrar om man ska börja använda glasögon? Jag vet att det är en fördom, men folk tror nog att jag är smart med ett par brillor...

Myser

Efter jobbet pulsade jag upp på stan,  vilket inte alls var jobbigt för jag hade på mig extremt praktiska och varma kläder. Mössa, termobraller och ordentliga skor. Att vara vuxen och förståndig har sina fördelar. 

Älskar att gå genom stan innan affärerna öppnat.  Log mot alla som hade kaffe i händerna,  alla log inte tillbaka.

Sitter nu på biblioteket nerkrupen i en soffa med en bok jag redan har läst.  Tjuvlyssnar på samtal och har det allmänt gött! 

En morgon

Vaknade tretton minuter innan bussen skulle gå, är ju rutinerad från tiden jag pendlade och bodde bredvid busshållsplatsen då man tog det lugnt om man hade tre minuter på sig.

Pussade maken adjö och pulsade iväg och hade sällskap av ett tjugotal människor som visst också föredrog bussen denna morgon när det under natten kommit ännu mer snö. Veckans reklam på busskuren visade något resebolag som utlovade resor direkt från Örebro med bilder på glada barn som badade i havet. Går bussen till flygplatsen tro?   Skulle familjen märka om jag var borta en vecka? 

Bussen gick tyvärr bara till resecentrum där det inhandlades stor välbehövlig kaffe, efter lite betänklighet köpte jag även en liten yoghurt. Svärmors röst ekar för evigt i mitt huvud; inget morgonkaffe innan du ätit fil! Det är ingen regel hemma hos svärföräldrarna,  det är tydligen lagen.  Hoppas en drickyoggi dög. Gick förbi Sveriges Radio där musiken strömmade inbjudande. Utanför mitt jobb stod en översnöad elev.

En vanlig helg hemma hos oss...

Helgen började med att diskmaskinen gav upp...

Efter ett glas vin insåg jag att det finns värre världskriser som vi är skonade från.

Vi får helt enkelt köpa en ny

Säljarna på de stora varuhusen var snobbiga och arroganta, därför kommer vi inte gynna dom! På Elon var de trevliga och hjälpsamma och hade en maskin vi ville ha, kommer nog bli ett köp där.

Eftersom det inte blev ett köp av diskmaskin köpte vi skor till mig istället, Mmm... ROSA

Dagen efter köpte vi likadana till makens yngsta dotter.

På söndagen tyckte vi att vi skulle besegra trappan! Det var tufft!

Mer info om trappan och Kvarntorpshögen här

Men vi klarade det!

Så vi ägnade söndagen åt att vara kulturella...



Och sen åkte vi hem till brorsan och spelade hockey på liv och död!

                                                     

Nuxe

"Alla pratar om den här, och som vanligt så är jag sist ute. Det spelar ingen roll hur inne jag själv tycker att jag är för jag är alltid sist. Nåväl, dessa mirakeloljer är tydligen bra för ALLT, och om några dagar får jag dessa i brevlådan. Då får vi se om de är så bra som ryktet säger ;)
En recension kommer, lovar!

Och om ni testat detta så får ni gärna skriva några kommentar vad ni själva tyckte.

NUXE Huile Prodigieuse OR Multi Purpose Dry Oil Golden Shimmer 100 ml

NUXE Huile Prodigieuse Multi Purpose Dry Oil

En gnutta cc, mascara och läppglans samt mängder av kaffe. Lite bättre ljus och man känner sig som en ny människa

Frisörbesök del 2

Några folieslingor och lång tid i frisörstolen fick håret ett litet lyft. Ganska nöjd. Nu ska jag till farbror polisen och le mitt vackraste leende

Frisörbesök del 1

Snart dags för frisörbesök.  Få se om Lydia kan trolla. Återkommer

Det viktiga

Jag låg vaken länge igår,  låg och funderade och oroade mig över framtiden.  Tidigare på kvällen hade jag kollat studieplanen för första terminen, kommer jag klara av detta? Vi talar universitet nu, det är på riktigt. Intelligenta människor jag känner säger att det är svårt, vad har då jag att komma med?

Saker måste sättas i perspektiv, ok om det är jättesvårt och jag kommer gråta blod i sju terminer.  Det är ju viktigt,  jag vill ju göra skillnad. 

Sitter på jobbet och tänker på han som inte längre finns här. En dag är man här, nästa dag är man borta.  Kaffekoppens budskap är tydligt,  och trots att jag inte kan förändra en hel värld så kan jag göra skillnad.

det inrutade livet

Jag är så sjukt trött på att göra allt på rutin, så som man "ska" göra. Man ska äta frukost, sova på natten och borsta tänderna. Allt ska vara så jäkla perfekt och följa ett mönster

Varför inte strunta i att laga middag åt familjen? Köpa en påse godis och gå på bio istället? 

Vem förutom tandläkarna vet om man hoppar över den obligatoriska tandborstningen precis innan läggdags?

För vem städar man huset? Varför måste saker och ting matcha? Varför inte ha ett knallrosa köksbord i plast? 

Tänk att se tre filmer i rad på bio. Köpa en klänning man tycker om i fem olika färger, bara för att

Varför inte ha sex i baksätet på en bil på en fullproppad parkering utanför IKEA? 

Hur många gånger har du sett någon beställa in pommes med chokladglasyr på McDonalds? 

Varför måste varje möte med en vän bokas in och planeras in i minsta detalj så att det blir så besvärligt att det aldrig bli av? Jag minns inte senast när någon plingade på dörren oannonserad senast. 

Tänk att träffa vänner en vardagskväll, dricka vin en hel natt. Vakna bakis, trött men lycklig, levande!

Sätta sig bredvid en främling på bussen och börja prata

Gå i pyjamas till krogen.

Sluta kamma sig.


Sätta sig i bilen och hälsa på de där släktingarna som bor blott en timme bort istället för bara skicka meddelande på Facebook "att vi måste ses någon gång, kanske i sommar". 

Vad är det som hindrar mig

Ibland orkar man bara inte

Bara trött

Man vill och vill inte

Framför allt orkar man inte orka hela tiden

en blick in i ett schizofrent huvud

jag tänker att jag borde göra saker som jag i morse tänkte att jag skulle göra

men jag tänker, så jag har inte tid att faktiskt göra det jag tänkte

kaffet finns i magen och i koppen och på spisen. Själen skriker MER!

den duktiga ängeln håller på att förlora mot djävulen som tycker att jag borde få lata mig

men jag borde väl få lata eller hur? tycker du inte det?

ängeln viskar om belöning om jag gör som hon vill.

ängeln är en hon 

djävulen en han

borde jag kalla det hen ?

-nä.

ni ser ju hur upptagen jag faktiskt är, inte har väl jag tid att göra det jag tänkte när jag har så fullt upp med att tänka på det jag tänkte göra

yellow brick road... 

follow?

Ok

över regnbågen

vad finns där

börjar jag bli galen?

ja säkert en smula

en smula?

jag vill ha en kaka, men kakor är socker och socker gör människan deprimerad läste jag någonstans

kaka och kaffe.

kaffekaffekaffekaffekaffe...

jag måste nog vila nu

den smarta telefonen äger oss

Vi är inte längre sociala med varandra, de sociala medierna har tagit över. Den smarta telefonen som finns i var mans ägo är det dyrbaraste vi äger, det är den vi aldrig glömmer, det är den som äger våra liv. Den smarta telefonen är den som förmedlar vad vi gör, utan ett foto och en status kan vi inte längre återberätta en bra historia. 

Syns du inte så finns du inte. 

När jag träffar en vän jag inte sett på många år finns det nästan inget nytt att dela med varandra. Jag vet ju redan hur deras barn ser ut, vilka fritidsintressen de har, var de varit på semester och vika sjukdomar de haft. De vet också allt om mig, eller? Vet de vem JAG är? Är jag min Facebook, Twitter, Instagram och blogg? 

Varför vill vi inte längre umgås? Varför är det viktigare att ägna tid åt andras statusar än att kramas? Om det blir en tystnad måste den fyllas ut med blippande på mobilen istället för att se den man sitter mittemot i ögonen. Konkurrensen är stenhård och självförtroendet åker ner till klackarna när man förstår vilket sällskap den andre föredrar. Man vill ryta ifrån, säga; lägg ner din smarta telefon, titta på mig, prata med mig! Men risken är stor att jag inte är tillräckligt intressant, att den andre blir uttråkad. Så jag håller tyst, för vem är jag att tävla mot hela den spännande världen som ryms i en liten telefon? 

vill dela en video som jag såg, den är inte överdriven eller ironisk, den visar dagens verklighet

video

Livet

Sista gången jag såg denne person var lite innan jul, vi önskade varandra en god sådan. Han var ofta glad och vi pratade alltid bort en liten stund när vi möttes. 

Idag fick jag beskedet att han hastigt gått bort med många innestående år som aldrig blev förbrukade. 

Livet är skört, vi vet inte hur många dagar vi får. Vi vet inte ens om vi har ett imorgon...

Vi måste göra det bästa av IDAG

Åh, ljuva tonåren?

Man sov för lite om nätterna och tog igen det om dagarna

Hm...

Ibland var man bara söt?

Älskade frisyrer 

Tjejrummet :)

Min Mustang Mamba! 

Det var pojkar i skogen 

Min lilla Ludde :)

Jag hade färgglada kläder och hatt och mycket läppstift

Maken skrattade elakt när han såg detta foto, det var visst nåt med min frisyr?

vem är åsa?

åsa, beskriv dig själv med ett ord.

Bara ett?

Det är ju omöjligt.

Snäll kanske?

Alltså, jo för all del, jag är väl snäll för det mesta. Det har funnits stunder i livet när jag inte alltid agerat snällt, men innerst inne har jag även de stunderna varit snäll, innerst inne, där i hjärtat. Det är väl det som räknas?

Målmedveten?

Ja, på sätt och vis. Jag satte konkreta mål den dagen när jag gick till studievägledaren och sa att jag ville studera socionomprogrammet. Jag tog mig genom komvux alla terminer, jag kom in! Fast ärligt talat så är det nog det enda målmedvetna jag har gjort, så målmedveten är nog inte ett ord som beskriver en åsa.

Noggrann?
På vissa områden

Hälsomedveten?
Medveten kanske, men dålig på följa egna goda råd.

Friluftsmänniska?
Ibland, när jag känner för det.

Social?
Inte enligt mig själv, skulle kunna tänka mig gå en kurs i social kompetens. Dock har jag fått höra att jag är social, men dom personerna  måste ha missuppfattat mig.

Ett ord sa du?

Ok, ett ord som beskriver en åsa:
rörig