Jag låg vaken länge igår, låg och funderade och oroade mig över framtiden. Tidigare på kvällen hade jag kollat studieplanen för första terminen, kommer jag klara av detta? Vi talar universitet nu, det är på riktigt. Intelligenta människor jag känner säger att det är svårt, vad har då jag att komma med?
Saker måste sättas i perspektiv, ok om det är jättesvårt och jag kommer gråta blod i sju terminer. Det är ju viktigt, jag vill ju göra skillnad.
Sitter på jobbet och tänker på han som inte längre finns här. En dag är man här, nästa dag är man borta. Kaffekoppens budskap är tydligt, och trots att jag inte kan förändra en hel värld så kan jag göra skillnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar