Vi är inte längre sociala med varandra, de sociala medierna har tagit över. Den smarta telefonen som finns i var mans ägo är det dyrbaraste vi äger, det är den vi aldrig glömmer, det är den som äger våra liv. Den smarta telefonen är den som förmedlar vad vi gör, utan ett foto och en status kan vi inte längre återberätta en bra historia.
Syns du inte så finns du inte.
När jag träffar en vän jag inte sett på många år finns det nästan inget nytt att dela med varandra. Jag vet ju redan hur deras barn ser ut, vilka fritidsintressen de har, var de varit på semester och vika sjukdomar de haft. De vet också allt om mig, eller? Vet de vem JAG är? Är jag min Facebook, Twitter, Instagram och blogg?
Varför vill vi inte längre umgås? Varför är det viktigare att ägna tid åt andras statusar än att kramas? Om det blir en tystnad måste den fyllas ut med blippande på mobilen istället för att se den man sitter mittemot i ögonen. Konkurrensen är stenhård och självförtroendet åker ner till klackarna när man förstår vilket sällskap den andre föredrar. Man vill ryta ifrån, säga; lägg ner din smarta telefon, titta på mig, prata med mig! Men risken är stor att jag inte är tillräckligt intressant, att den andre blir uttråkad. Så jag håller tyst, för vem är jag att tävla mot hela den spännande världen som ryms i en liten telefon?
vill dela en video som jag såg, den är inte överdriven eller ironisk, den visar dagens verklighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar