det inrutade livet

Jag är så sjukt trött på att göra allt på rutin, så som man "ska" göra. Man ska äta frukost, sova på natten och borsta tänderna. Allt ska vara så jäkla perfekt och följa ett mönster

Varför inte strunta i att laga middag åt familjen? Köpa en påse godis och gå på bio istället? 

Vem förutom tandläkarna vet om man hoppar över den obligatoriska tandborstningen precis innan läggdags?

För vem städar man huset? Varför måste saker och ting matcha? Varför inte ha ett knallrosa köksbord i plast? 

Tänk att se tre filmer i rad på bio. Köpa en klänning man tycker om i fem olika färger, bara för att

Varför inte ha sex i baksätet på en bil på en fullproppad parkering utanför IKEA? 

Hur många gånger har du sett någon beställa in pommes med chokladglasyr på McDonalds? 

Varför måste varje möte med en vän bokas in och planeras in i minsta detalj så att det blir så besvärligt att det aldrig bli av? Jag minns inte senast när någon plingade på dörren oannonserad senast. 

Tänk att träffa vänner en vardagskväll, dricka vin en hel natt. Vakna bakis, trött men lycklig, levande!

Sätta sig bredvid en främling på bussen och börja prata

Gå i pyjamas till krogen.

Sluta kamma sig.


Sätta sig i bilen och hälsa på de där släktingarna som bor blott en timme bort istället för bara skicka meddelande på Facebook "att vi måste ses någon gång, kanske i sommar". 

Vad är det som hindrar mig